tog han på Zion. 4Der har han krossat bågens blixtar, Sköld och svärd och krigets hela makt. Selah.[1]
5Lysande är du, Härligare än röfvarbergen. 6Afväpnade äro de, som voro fulla nyss af trotsigt mod; De insomnade i sin djupa sömn, Och de tappra stridsmän alla funno icke sina händer.[2] 7För ditt hot, o Jakobs Gud, Föll både vagn och häst[not 1] i sömn.
8Du, du är fruktansvärd, Och hvem består för dig den stund du vredgas?[3] 9Från himmelen lät du höra ett domsord; Jorden förskräcktes och vardt stilla, 10Då Gud stod upp till att skipa dom: För att frälsa alla förtryckta på jorden. Selah.
11Så kungör menniskors förgrymmelse ditt pris, Må den rusta sig än med hela återstoden af sitt raseri.[4] — 12Och nu, gören löften och fullgören dem Till HERREN eder Gud. Må alla, som bo omkring honom, Frambära skänker till den allena fruktansvärde.[5] 13Han stäfjar öfvermodet hos de mäktiga; Fruktansvärd är han för jordens konungar.[6]
- ↑ Ps. 46:10.
- ↑ 2 Kon. 19:35; Nah. 3:18.
- ↑ Nah. 1:6.
- ↑ 2 Mos. 9:16; Rom. 9:17.
- ↑ Ps. 65:2; 68:30 f.
- ↑ Hjob 12:21; Es. 40: 23.
- ↑ Det är ett annat uttryck för vagnskämpar och ryttare.
77 Psalmen.
Anfäktning under svår andelig och lekamlig nöd, och tröst, vid tanken på Guds forna under.
1För sångmästaren, till Jeduthun; af Asaph en psalm.2Jag vill höja min röst till Gud och ropa, Jag vill höja min röst till Gud och han skall lyssna till mig.[1] 3På min nöds dag söker jag Herren; Min hand är uträckt under natten och tröttnar ej; Min själ vägrar att låta trösta sig. 4Jag tänker på Gud och suckar tungt; Jag eftersinnar, och min ande försmäktar. Selah.[2]
5Du håller mina ögonlock öppna; Jag är så full af oro att jag ej kan tala.[3] 6Jag tänker på de forna dagar, På de forna år.[4] 7Jag tänker under natten på mitt stränga- spel; Jag eftersinnar med mitt hjerta, och min ande forskar.
