8Skall då Herren förkasta till evig tid Och icke mera fortfara att vara nådig?[1] 9Har hans nåd för alltid tagit en ände, Och har löftet upphört att gälla från slägte till slägte? 10Har Gud förgätit att öfva misskund, Eller har han tillslutit i vrede sin barmhertighet? Selah.
11Dock jag säger: detta är mitt lidandes tid; De år, som den Högstes högra hand har skickat.[2] 12Jag vill tänka på Herrens gerningar; Ja, tänka vill jag på dina under från forntiden, 13Och begrunda alla dina gerningar, Och eftersinna dina storverk.
14Gud, i helighet går din väg fram; Hvar är en Gud så stor som (vår) Gud?[3] 15Du är den Gud i sanning, som gör under; Du har gjort din makt kunnig bland folken. 16Du har förlossat med väldig arm ditt folk; Sönerna af Jakob och af Joseph. Selah.
17Vattnen sågo dig, o Gud, Vattnen sågo dig och våndades, Och djupen darrade.[4] 18Skyarna nedgöto vatten i strömmar, Molnen dundrade Och dina pilar utgingo. 19Ljudet af ditt tordön hördes i hvirfvelstormen, Ljungeldar upplyste jordkretsen, Jorden darrade och skälfde.
20Din väg gick genom hafvet, Och din stig genom stora vatten; Och dina fotspår syntes icke.[5] 21Du ledde ditt folk likt en fårahjord, Genom Moses' hand och Arons.[6]
- ↑ Ps. 85:6.
- ↑ Ps. 39:10; Jer. 10:19.
- ↑ 2 Mos. 15:11 f; Ps. 89:9.
- ↑ Ps. 114:3 f.
- ↑ Hab. 3:15.
- ↑ Ps. 78:52; Mik. 6:4; Es. 63:11 f.
78 Psalmen.
Återblick på Israels historia.
1En betraktelse af Asaph.Lyssna, mitt folk, till min undervisning; Böjen edert öra till min muns ord. 2Öppna vill jag min mun till vishetsord, Jag vill låta minnesord utströmma utur forntiden.[1] 3Hvad vi hafva hört och förnummit Och våra fäder förtäljt för oss,[2] 4Det vilja vi icke dölja för deras barn, Utan för efterverldens slägten förtälja HERRENS lof: Hans makt och hans under, som han har gjort.
