Israel sin arfvedel.[1] 72Och han vaktade dem med sitt rättsinniga hjerta, Och med sin förståndiga hand ledde han dem.
- ↑ 2 Sam. 7:8.
79 Psalmen.
Bön om frälsning under en lid af grym förföljelse mot det troende Israel.
(Jemf. Ps. 74.)
Gud, hednafolk hafva inträngt i din arfvedel, De hafva orenat ditt heliga tempel, De hafva gjort Jerusalem till en stenhop.[1] 2De hafva gifvit dina tjenares lik till spis åt himmelens fåglar, Dina frommas kött åt vilddjuren på jorden. 3De hafva utgjutit deras blod såsom vatten rundt omkring Jerusalem, Och ingen har begrafvit dem. 4Vi äro vordna till en försmädelse för våra grannar, Till spott och hån* för dem, som bo omkring oss.[2]
5Huru länge, o Jehovah, skall du vredgas evinnerligen; Skall din nitälskan brinna såsom en eld?[3] 6Utgjut din vredes glöd öfver hednafolken, som icke känna dig; Öfver de konungariken, som icke åkalla ditt namn![4] 7Ty de hafva uppätit Jakob, Och hans boning hafva de ödelagt. 8Tänk icke på och tillräkna oss ej våra fäders missgerningar; Kom emot oss snarligen med din barmhertighet, Ty vårt elände är stort.
9Hjelp oss, vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; Fräls oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.[5] 10Hvarföre skola hednafolken säga: »hvar är nu deras Gud?» Låt det blifva spordt bland hednafolken inför våra ögon, Huru du hämnats dina tjenares utgjutna blod.[6] 11Låt de fångnas klagan komma inför dig; Med din väldiga arm bevara vid lif dödens barn.[7] 12Och återbetala i våra grannars sköte sjufaldt Den försmädelse, hvarmed de hafva försmädat dig, o Herre. 13Då vilja vi, ditt folk och din fosterjord, tacka dig till evig tid, Från slägte till slägte förtälja ditt lof.
- ↑ Ps. 74:1 f.
- ↑ Ps. 44:14; 80:7; 89:42.
- ↑ Ps. 80:5.
- ↑ Jer. 10:25.
- ↑ Ps. 115:1 f.
- ↑ 2 Mos. 32:12; 5 Mos. 32:26, 27; Joel 2:17.
- ↑ Ps. 102:20 f.
