dig. Gör oss lefvande, så vilja vi högt prisa ditt namn. 20Jehovah, Härskarornas Gud, upprätta oss igen; Låt ditt anlete lysa, att vi må varda frälsta.
81 Psalmen.
Påskpsalm.
1För sångmästaren, »al-Gittith», af Asaph.2Höjen jubelrop till Gud, vår fasta borg; Fröjderop till Jakobs Gud. 3Stämmen upp eder sång med slående på puka och zitterspel, Ljufligt blandadt med harpoklang. 4Stöten i basun på nymånadsdagen, På fullmånsdagen vår högtidsdag till ära.[1] 5Ty en stadga för Israel är han, En lag af Jakobs Gud; 6Till ett vittnesbörd i Joseph insatte han densamma, då han utdrog mot Egyptens land. Ett språk, som var obekant för mig, det fick jag höra då.[not 1]
7»Ja, jag lät hans skuldra skiljas från bördan, Hans
händer från lastkorgen.[2] 8I nöden ropade du till mig, och
jag frälste dig; Jag svarade dig i tordönsmolnet, Jag
pröfvade dig vid trätovattnet» (Selah).[3] — 9»Hör, mitt folk, så
vill jag vittna i fråga om dig; Israel, ack att du ville
höra mig![4] 10Låt ingen främmande gud varda funnen hos
dig Och tillbed icke någon främlingsgud.[5] 11Jag är Jehovah,
din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; Låt din
mun vidt upp, så vill jag uppfylla honom.»
12»Men mitt folk hörde icke min röst, Och Israel ville icke rätta sig efter mig. 13Derföre öfvergaf jag dem i deras hjertas hårdhet, Och de fingo vandra efter sina egna rådslag.[6] — 14O att nu mitt folk ville lyssna till mig, Israel vandra på mina vägar![7] 15Då skulle jag snart förödmjuka deras fiender, Och vända min hand mot deras vedersakare. l6Ja, då skulle de som hata HERREN lisma för dem,
- ↑ 2 Mos. 12:1 f; 3 Mos. 23:24.
- ↑ 2 Mos. 1:13 f; 6:6 f.
- ↑ 2 Mos. 14:19 f; 17:1 f; 4 Mos. 20:13.
- ↑ Ps. 50:7.
- ↑ 2 Mos. 20:2 f.
- ↑ Hes. 20:25 f.
- ↑ 5 Mos. 32:29; Ps. 95:7 f.
- ↑ Det är sagdt om det förlossningens ord, som Gud sände Israels menighet genom Moses, då nöden var som störst, 2 Mos. 3:1 f. — I det följande införes Herren sjelf talande, eller »låtande sig höra såsom festpredikant», såsom en utläggare säger.
