Och deras tid skulle vara evinnerligen. 17Och han skulle bespisa dem med hvetets fetma, Och med honing ur klippan skulle jag mätta dig.»[1]
- ↑ 5 Mos. 32:13.
82 Psalmen.
Emot orättfärdiga domare och öfverhetspersoner.
(Jemf. Ps. 58.)
Gud har trädt upp i Guds församling, Midt bland gudarne håller han dom.[1] — 2»Huru länge skolen I döma orätt, Och hafva anseende till de ogudaktigas person? (Selah.)[2] 3Skaffen den arme och faderlöse rätt, Skipen rättvisa åt den betryckte och fattige. 4Rädden den arme och nödstälde, Ur de ogudaktigas hand frälsen honom!» ...[3]
5»De veta intet och förstå intet: 1 mörkret vandra de, Derföre vackla alla landets grundvalar. — 6Jag, jag hafver sagt: I ären gudar, Och den Högstes söner I alle.[4] 7Men såsom menniskor skolen I dö, Och såsom furstars like skolen I falla.»[5]
8Stå upp, o Gud, och döm jorden; Ty du är arfherren till hela folkverlden.[6]
- ↑ Ps. 50:1–6; 2 Mos. 21:6; 22:27.
- ↑ 5 Mos. 1:17; Ps. 58:2 f.
- ↑ Hjob 29:12 f; Ords. 24:11 f; 31:8 f; Es. 1:17.
- ↑ V. 1; Joh. 10:34.
- ↑ Jos. 10:24 f; 1 Sam 31:4; Dan. 5:30; Apg. 12:23.
- ↑ Ps. 7:7 f.
83 Psalmen.
Bön om hjelp mot ett förestående anfall af förbundna hednafolk.
(Jemf. Ps. 46—48; 2 Krön. 20.)
2Gud, tig icke stilla, Var icke stum och overksam, o Gud.[1] 3Ty se, dina fiender storma, Och dina hatare uppresa sitt hufvud. 4Mot ditt folk förehafva de listiga anslag, Och rådpläga emot dina skyddslingar. 5De hafva sagt:
