5Saliga äro de, som bo i ditt hus, Och få ständigt lofva dig (Selah).[1] 6Saliga äro de menniskor, som hafva sin styrka i dig; De, hvilkas hjerta är uppåt riktadt! 7Vandrande genom tåredalen göra de honom till en källort, Och arlaregnet höljer den med rik välsignelse.[2] 8De gå från kraft till kraft; De få träda inför Gud på Zion.[not 1]
9Härskarornas Gud, hör min bön; Lyssna, Jakobs Gud (Selah). 10Du vår sköld, se, o Gud — Se och skåda ned till din smordes anlete. 11Ty bättre är en dag i dina gårdar, än eljest tusen; Jag vill hellre vakta tröskeln till min Guds hus, än bo i ogudaktighetens hyddor.[3] 12Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN gifver nåd och ära. Han vägrar intet godt åt dem, som vandra ostraffligt.[4]
13Härskarornas Jehovah, Säll är den menniska, som förtröstar uppå dig.[5]
- ↑ Det vill säga, att hela deras lif är ett vallfärdande till den lefvande Guden sjelf.
85 Psalmen.
Bön af det från Babel förlossade Israel om syndaförlåtelse, hjelp och frälsning.
1För sångmästaren; af Korahs barn en psalm.2Du har benådat, Jehovah, ditt land; Du har gjort slut på Jakobs fångenskap,[1] 3Förlåtit ditt folks missgerning Och skylt öfver all dess synd (Selah). 4Du har låtit hela din förgrymmelse vika, Du har afstått från din vredes glöd.
5Vänd dig nu åter till oss, Och låt din ogunst mot oss taga en ände.[2] 6Vill du då vredgas på oss till evig tid; Draga ut din vrede från slägte till slägte?[3] 7Skall du icke göra oss åter lefvande, Att ditt folk må fröjdas i dig? 8Låt oss se, o Jehovah, din nåd, Och förläna oss din frälsning.
9jag vill höra på hvad den rätte Guden, Jehovah, talar; Ty han talar frid till sitt folk och till sina fromma.
Må de blott icke vända åter till sin förra dårskap —
