11 Ty så hög som himmelen är öfver jorden, så väldig är hans nåd öfver dem, som frukta honom. 12Så långt som öster är från vester, så långt låter han våra öfver- trädelser vara från oss. 13Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, Så förbarmar sig HERREN öfver dem, som frukta honom. 14Ty han vet hvad för ett verk vi äro; Han kommer ihåg, att vi äro stoft.
15En menniskas dagar äro såsom gräset, Såsom blomstret på marken så blomstrar hon. 16När vinden går öfver det, så är det icke mer; Och man känner icke mera till dess rum. 17Men HERRENS nåd varar från evighet till evig- het öfver dem, som frukta honom; Och hans rättfärdighet intill barnabarn 18Öfver dem, som taga vara på hans för- bund. Det är öfver dem, som tänka på hans bud för att göra efter dem.
19HERREN hafver satt upp sin tron i himmelen, Och hans konungadöme råder öfver allt. 20Lofven HERREN, I hans englar; 1 starke hjeltar, som uträtten hans befallning Till lydnad för hans ords röst. 21Lofven HERREN, alla hans härskaror; I hans tjenare, som utfören hans vilja. 22Lofven HERREN, alla hans verk På alla rum, så långt hans herradöme sträcker sig. Min själ, lofva HERREN!
104 Psalmen*
Återblick på skapelsehistorien. (Jemf. 1 Mos. 1:1—31.)
1 å ofva HERREN, min själ! — Jehovah, min Gud, du är stor i högsta måtto; Majestät och härlighet har du iklädt dig. 2Du har höljt dig i ljus såsom en mantel, Och utspänt himmelen såsom en tältduk. 3Du har byggt i vattnet dina salar, Du har gjort molnen till din vagn; 4Du färdas på vindens vingar; Du gör vindarne till dina budbärare, Till dina tjenare förtärande eldslågor.
51) 11 hafver grundat jorden på sina grundvalar, Hon vacklar ej till evig tid. 6Med verldshafvet höljde du henne
