täckelse öfver dem, Och upptände en eld för dem för att upplysa nattens mörker. — 40De åstundade och han lät vaktlar komma, Och med himmelsbröd mättade han dem. — 41Han upplät klippan och vattnet flödade, Och det flöt genom öknen såsom en ström. 42Ty han tänkte på sitt heliga ord, På Abraham, sin tjenare.
43Så utförde han sitt folk med fröjd, Sina utvalda med jubel. 440ch han gaf dem hednafolkens land Och frukten af andra folkslags arbete fingo de ärfva: 45På det de skulle taga vara på hans stadgar, Och akta på hans lagar. Hallelujah!
106 Psalmen.
Återblick på Israels otrohet och Guds trofasthet under ökenvandringen och allt sedermera.
1Hallelujah! Tacken HERREN, ty han är god, Och Al hans nåd varar i evighet. -— 2Hvem kan uttala HER- RENS maktgerningar, och utsäga allt hans lof? 3Sälle de, som taga vara på rättens bud, En hvar som öfvar rätt- färdigheten städse.
4Tänk på mig, Jehovah, med den nåd, du förr bevisat ditt folk, Och besök mig med din frälsning: 5Att jag må se min lust på dina utvaldas lycka; Att jag må glädja mig med ditt folks glädje, Och berömma mig med din arfvedel.
6Vi hafva syndat med våra fäder, Vi hafva illa gjort och varit ogudaktiga. 7Våra fäder i Egypten gåfvo icke akt på dina under; De tänkte icke på storheten af din nåd, Utan voro gensträfviga vid hafvet, vid tånghafvet. 8Men han frälste dem för sitt namns skull, För att lära dem känna sin väldighet.
9Han näpste tånghafvet, så att det uttorkade, Och förde dem genom djupet såsom på en slättmark. 10Han frälste dem ur deras hatares hand, Och förlossade dem ur fiendens våld. 11 Och vattnet fördränkte deras fiender, Icke en enda af dem blef öfrig.
