ogudaktiga sjelfva fastna i sina nät, Och jag komma undan med detsamma.
142 Psalmen.
1En betraktelse af David, en bön, då han var i kulan.
2Tag höjer min röst till HERREN och ropar, Jag höjer J min röst till HERREN och beder. 3Jag utgjuter inför honom min klagan, Jag yppar för honom min nöd. 4Dä min ande försmäktar i mig, Så är du den som känner till min sti°\
På den väg, der jag skall gå, Hafva de lagt ut snaror för mig. 5Skåda till höger och se, huru slätt ingen är som kännes vid mig; Ja, ingen tillflykt gifves för mig, ingen är som frågar efter min själ. 6Men jag skriar till dig, Jehovah; jag säger: Du är min tillflykt; Min del i de lef- vandes land.
7Akta på mitt bönerop, ty min kraft är ute; Fräls mig från mina förföljare, ty de äro mig öfvermäktiga. 8Utför ur fängelset min själ, Att de rättfärdiga må prisa ditt namn; Må triumfera och berömma sig af mig, Då du £ör väl mot mig.
143 Psalmen.
Klagopsalm i anledning af yttre och inre nöd.
Den sjunde af de s. k. Botpsalmerna.
1En psalm af David.
Jehovah, hör min bön, lyssna till mitt bedjande för din trofasthets skull; Bönhör mig för din rättfärdighets skull. 2Och gå icke till doms med din tjenare, Ty för dig är ingen lefvande rättfärdig.
3Ty fienden förföljer min själ; Han har förtrampat och slagit till jorden mitt lif; Han har lagt mig i mörker så- som de döda för evigt. 4Och min ande försmäktar i mig; Mitt hjerta i mitt bröst är betaget af ångest.
4) [9]
