Kapitel 2
2.1Min son, om du anammar mina ord och gömmer mina ord inom dig, 2så att du låter ditt öra gifva akt på visheten, och böjer ditt hjerta till klokheten; 3ja, om du upphöjer din röst för att kalla på förståndet och ropa efter klokheten;[1] 4om du söker efter dem såsom efter silfver och letar efter dem såsom efter gömda skatter: 5då skall du förstå, hvad HERRENS fruktan är, och finna vägen till Guds kunskap. 6Ty HERREN gifver vishet, af hans mun utgår klokhet och förstånd; 7och han har förvarat åt de redliga en lön, som icke sviker. En sköld är han för dem, som vandra ostraffligt,[2] 8så att de taga vara på det rättas stigar; och han håller vakt om sina frommas väg.9Då skall du förstå hvad rätt och rättfärdighet och goda seder äro — förstå hvad som hör till en rätt vandel uti allt; 10ty vishet skall då vinna inträde i ditt hjerta, och att lära skall blifva ljuft för din själ. 11Och då skall besinning hålla vakt om dig, och klokhet bevara dig, 12för att rädda dig från en ond väg: från menniskor, som tala falska ord; 13från dem, som öfvergifva det rättas stigar för att vandra mörkrets vägar; 14som hafva sin fröjd i att göra det onda och jubla öfver det ondas konster; 15som vandra krokvägar, och slingra sig med sina stigar:
16För att rädda dig från den qvinna, som icke hör dig till: från en främmande qvinna, som talar hala ord;[3] 17från henne, som har öfvergifvit sin ungdoms vän, och öfvergifvit sin Guds förbund. 18Ty till döden sänker sig hennes hus, och till skuggornas rike hennes stigar;[4] 19alla som ingå till henne, de vända icke åter, och finna icke lifvets stigar.
20(Bevara dig derifrån), på det du skall vandra på de godas väg, och hålla dig till de rättfärdigas stigar. 21Ty de rättsinniga skola bo i landet, och de fromma skola stadna qvar i det.[5] 22Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet, och de affälliga skola utdrifvas ur det.[6]
