skall du icke rädas, utan ligga och din sömn skall vara ljuf.[1] 25Du skall ej frukta för plötslig skräck, för ovädret öfver de ogudaktiga, när det utbryter. 26Ty HERREN skall vara din tillförsigt, och bevara din fot från att snärjas.[2]
27Neka icke honom välgerningen, som deraf är i behof, då det står i din makt att bevisa henne. 28Säg icke till din nästa: »Gå och kom igen; i morgon vill jag gifva dig», då du har tillgång nu.
29Stämpla icke ondt emot din nästa, då han sitter trygg tillsammans med dig.
30Gå ej till rätta med en menniska utan sak, då hon icke gjort dig något ondt.
31Afundas ej en våldets man, och haf icke behag till någon af hans vägar. 32Ty en styggelse för HERREN är den laglöse; men med de rättsinniga har han sin umgängelse.[3]
33HERRENS förbannelse är i de ogudaktigas hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. 34Har han med bespottare att göra, så bespottar äfven han; men de ödmjuka gifver han nåd.[4]
35Visa skola ärfva ära, men dårar skola få skam på sin lott.[5]
Kapitel 4
4.1Hören, barn, på en faders förmaning, och lyssnen, att I mågen lära eder klokhet. 2Ty lärdom, som är god, har jag att gifva eder; försmån ej min undervisning. 3Ty jag har ock varit en son, som hade en fader; jag var ännu späd och kär såsom en enda son i min moders ögon; 4då undervisade han mig och sade till mig:»Låt ditt hjerta hålla fast mina ord; bevara mina bud, så får du lefva.[6] 5Köp vishet, köp klokhet; förgät icke och vik icke ifrån dessa min muns ord.[7] 6Öfvergif henne
