igen sjufaldt, eller gifver han allt hvad han eger i sitt hus. 32Men den som begår hor med en annans hustru, han är utan förnuft; en sjelfmördare är den det gör. 33Slag och skam får han uppbära, och hans nesa är outplånlig; 34ty svartsjuka är mannavrede, och mannen skonar ej på hämndens dag. 35Han frågar icke efter någon lösepenning, och vill ej taga den, huru stor du än vill göra gåfvan.
Kapitel 7
7.1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud närdig. 2Tag vara på mina bud, så skall du lefva, och på min lärdom såsom din ögonsten. 3Bind dem om dina fingrar, skrif dem på ditt hjertas tafia. 4Säg till visheten: »min syster är du», och kalla klokheten din väninna: 5att de må bevara dig för en qvinna, som icke tillhör dig; för en främmande qvinna, som talar hala ord.
6Ty genom fönstret af mitt hus bakom gallret skådade jag ut: 7då såg och märkte jag bland de oerfarna unga en oförståndig yngling, 8som vek om på gatan vid en sådan qvinnas hörn, och beträdde vägen till hennes hus 9i skymningen på aftonen af dagen; midt i natten, då mörkret rådde. 10Och se, en qvinna kom emot honom i skökoclrägt och full af illistighet; 11det var en larmande och ostyrig qvinnovarelse som aldrig kunde hålla sina fötter hemma, 12utan än på gatan, än på torgen och i alla hörn stod på lur. 13Och hon tog honom och kysste honom, och sade till honom med en fräck uppsyn:
14»Tackoffer har jag haft att offra; i dag har jag fullgjort mina löften: 15derföre har jag gått ut emot dig för att söka ditt anlete och har funnit dig. 16Jag har bäddat min säng med kuddar och brokiga täcken af egyp- tiskt garn; 17bestänkt min bädd med myrrha, aloe och kanel. 18Kom och låt oss dricka ur kärlekens pokal i fulla drag, och förlusta oss med älskog. 19Ty min man är icke hemma, han har rest bort en lång väg; 20^penning- pungen har han tagit med, till fullmånsdagen kommer han hem.»
32) [1]
3) [2] 5) [3] I4) [4]
