124
död. Rätt många hava valt det sättet, men vi äro tyvärr inte i tillfälle att efteråt höra deras åsikt om saken. Så ha vi sågen, som emellertid icke tyckes vara populär. Vi kunde naturligtvis också hänga er, men det skulle medföra omaket att gå ned till skogen. I vilket fall som helst: ett löfte är ett löfte; ni tyckes vara en präktig karl, och vi vilja icke spara någon möda för att tillmötesgå era önskningar.»
»Ni sade», svarade jag nu, »att jag måste dö före midnatt. Jag väljer då att dö just en minut före klockan tolv.»
»Låt gå», återtog han, »att på det där sättet klamra sig fast vid livet är visserligen litet barnsligt, men er önskan skall respekteras.
»Vad dödssättet angår, älskar jag en död, synlig för hela världen. Lägg mig på vedstapeln däruppe och bränn mig levande, såsom helgon och martyrer blivit brända före mig. Det är ingen vanlig död, utan en sådan, som en kejsare kunde avundas mig.»
Denna min idé tycktes roa honom mycket.
»Varför inte?» svarade han. »Om Masséna skickat er hit för att spionera på oss, så gissar han kanske vad elden på berget betyder.»
»Alldeles riktigt», inföll jag. »Ni har genomskådat mitt skäl. Han gissar det, och alla skola få reda på, att jag dött som en soldat ägnar och anstår.»
»Gärna för mig, jag ser intet skäl till någon invändning», svarade banditen med ett vedervärdigt leende. Jag skall skicka litet getkött och vin till er koja.
