48
att på frivillighetens väg uttaga en officer i och för ett uppdrag i tjänsten, som innebär den allra största personliga fara. Jag vill inte dölja för er att saken är i högsta grad allvarsam, och att marskalk Lannes bestämt sig för en kavalleriofficer, emedan en sådan kan lättare undvaras än en infanteri- eller ingenjörofficer. Gifta män komma icke i fråga. Vem av de övriga anmäler sig som frivillig?»
Jag behöver inte säga att samtliga ogifta officerare genast trädde fram. Översten såg sig omkring något obeslutsam. Jag märkte tydligt hans dilemma. Det var den bäste, som borde väljas, men den bäste kunde också minst undvaras.
»Herr överste», sade jag, »må det tillåtas mig att göra ett förslag.»
Han fixerade mig skarpt. Han hade inte glömt mina anmärkningar under supén. »Tala!» svarade han.
»Jag tar mig friheten påpeka, herr överste, att detta uppdrag tillkommer mig både ur rättssynpunkt och av praktiska skäl.»
»Hur så, kapten Gerard?»
»Från rättssynpunkt såsom äldste kaptenen. Av praktiska skäl, emedan jag icke kommer att saknas vid regementet, då truppen ju ännu icke lärt känna mig.»
Överstens drag mildrades.
»Ni har verkligen rätt i vad ni säger, kapten Gerard», sade han. »Jag tror att ni i själva verket är den, som lämpar sig bäst för detta uppdrag. Om ni följer med mig, skall jag giva er instruktioner.»
