Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/268

Den här sidan har korrekturlästs

260

Men när som de kommo uppå den breda bro,
Då snafvar gråhästen på rödan gullsko
Med tjugufyra söm,
Och jungfrun hon faller i stridanste ström.

Och hertigen kallar på småsvenner sin:
«I hemten hit gullharpan min».
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?

Och första slag, han på gullharpan slog,
Satt Wenneborgs-näcken på vattnet och log.
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?

Och andra slag, han på gullharpan klang,
Satt Wenneborgs-näcken på vattnet och sang.
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?

Och tredje slag, han på gullharpan let,
Satt Wenneborgs-näcken på vattnet och gret.
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?

Herr Walleman, Herr Walleman, du döde mig ej,
Du skall få din brud med sina systrar sju.
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?

Och nu blef det glädje och nu blef det gamman,
Och alla åtta systrar, de dansade samman.
Min allra hjertans kära, hvi sörjen I så?




Äldre Skämtevisor.

1.
Tiggargubben.

Denna visa, en efterbildning af den äldre Riddarvisan, är upptecknad i Vester-Nerike. Huruvida hon förut finnes i tryck är utg. obekant. Melodien, såsom varande af underordnadt värde, är utelemnad.