den vediska religionen och liturgien har Bergaigne — liksom Roth och hans skola, utan att taga hänsyn till Sayana eller öfriga indiska kommentarer — kommit till väsentligen samma uppfattning angående förutsättningarme för och betydelsen af den rigvediska poesien som Ludwig. Bergaignes stora och snillrika arbete om den vediska religionen, i tre band 1878–83, lämnar ytterst viktiga och rikhaltiga prof på hans tolkning af Rigveda. Han hade gjort till sin lifsuppgift att öfversätta Rigveda, tyvärr satte en förtidig död (genom olyckshändelse) 1888 en gräns härför. Genom sina undersökningar af Rigveda själf kom Bergaigne till det resultat, att den så långt ifrån var ett uttryck af ett naturfolks enkla naiva och omedelbara religionsåskådningar, att den snarare visade sig vara produkten af en långt framskriden teologisk spekulation med en konstform, som i retoriska figurer och utsmyckningar, ofta af tämligen intetsägande beskaffenhet, icke stod andra folks hieratiska litteratur efter. I stället för att vara uttryck för en förindisk allmän naturreligion, blefvo de rigvediska sångerna för Bergaigne hufvudsakligen liturgiska hymner, diktade och använda för vissa gudstjänst-(offer-)handlingar af en specifikt indisk prästkast och utgångna frân en med starkt utbildade liturgiska element karaktäriserad prästreligion. Således kom Bergaigne med ungefär samma filologiska förutsättningar i metodiskt afseende som Roth till samma resultat i sak som Ludwig.
Om man nu också icke i allt kan omfatta vare sig Roths eller Ludwigs eller Bergaignes uppfattning, så torde man för närvarande dock ha en långt mera klar och grundad åsikt om Rigvedas betydelse. Kan man å ena sidan icke i sak ställa sig på Roths ståndpunkt, så torde det dock finnas förutsättningar inom Ludwigs och Bergsignes, som ej obetingadt kunna antagas. Särskildt gäller detta Bergaignes uppfattning, att alla de rigvediska hymnerna skulle vara utsprungna ur väsentligen samma utbildade och enhetliga religionsform. Nog torde i närmaste anslutning till den kronologiska ordningen mellan Rigvedas hymner i desamma kunna spåras olika religiösa standpunkter, och i afseende på de äldsta och deras religiösa förutsättningar vore Roths principer mera användbara.
Ludwig hade utgått från A. Weber i Berlin. Emellertid torde man i afseende på uppfattningen af Rigveda ej kunna räkna Weber till någon bestämd af de ofvan karaktäriserade riktningarna. Att han dock med afseende på sitt vetenskapliga inflytande bidragit att
