framkalla förmedlande riktningar torde ej kunna förnekas. Samma torde ock vara fallet med Benfey. De flesta yngre forskare på den vediska litteraturens område torde kunna anses intaga en förmedlande ståndpunkt i olika skiftningar mellan Roth å ena sidan och Ludwig och Bergaigne å den andra. I afseende på den filologiska metodene förutsättningar torde denna mellanståndpunkt kunna karaktäriseras genom följande ord af E. Kuhn: »att vi lärt att gent emot den inhemska indiska traditionen ställa oss på en fri kritiks ståndpunkt, skall alltid bli en oantastbar förtjänst hos Petersburger-ordboken. Men lika så visst förblir äfven denna inhemska tradition ett element, som vi vid våra tolkningar hafva att taga hänsyn till och som under vissa omständigheter förtjänar samma uppmärksamhet som en åsikt af en europeisk lärd. Af lärde, som i uppfattningen af Rigveda i ett eller annat afseende kunna anses intaga denna mellanståndpunkt kunna exempelvis nämnas Windisch (Leipzig), E. Kuhn (München), Pischel (Halle), Geldner (Berlin), Oldenberg (Kiel), Hillebrandt (Breslau) m. fl. Dock torde man icke utan skal kunna påstå, att alla dessa i sak mera närma sig Ludwig och Bergaigne. Framför alla andra har Oldenberg utfört storartade forskningar på Rigvedas område. Det är till Bergaignes och Oldenbergs namn som de sista årens banbrytande forskningar på Rigveda-filologiens område knyta sig. Isynnerhet gäller detta frågan om Rigvedas redaktion, som på ett högligen intresseväckande och lyckligt sätt blifvit behandlad i Oldenbergs Rigveda, hvars första band innehåller metriska och texthistoriska prolegomena (Berlin 1888).
Det är icke min mening att i det följande från innehållets synpunkt karaktärisera Rigveda, således ej att teckna och framställa den religionsform, hvarur de framsprungit eller de öfriga sociala och politiska förhållanden, som den förutsätter. Icke heller är det min afsikt att i afseende på form och tankeinnehåll för öfrigt karaktärisera och analysera de rigvediska sångerna. Min uppgift här är endast att gifva en framställning af, huru man har att tänka sig förloppet vid uppkomsten af dessa hymner samt deras redaktion till en sådan samling som Rigveda är och varit sedan minst ett årtusende före Kr. f. Därvidlag komma visserligen af helt naturliga skal just förutsättningarna i allmänhet för de rigvediska hymnernas uppkomst och Rigveda-Samhitās redaktion att karaktäriseras liksom också flera frågor af litteraturhistorisk art att belysas. Slutligen skola
