särskildt Kabul (Kubhā) och de fem (sju) floderna, hvaraf Pendjab har sitt namn. Det skall visa sig, att de rigvediska hymnerna i massa äro att hänföra till tämligen stor tidsträckning; vi finna också i några hymner indicier, som tyda på, att de blifvit författade i eller med kännedom om landet kring Ganges’ och Yamunās öfre lopp.
Angående den tid, då eller inom hvilken Rigvedas hymner blifvit författade, äro vi hänvisade till tämligen osäkra gissningar, emedan vi icke kunna tillnärmelsevis säkert datera vare sig början eller afslutning eller möjligen i veda själf förekommande historiska händelser. Om vi nu dock på tämligen goda grunder antaga, att de rigvediska hymnerna måste ha funnits till före 1200 à 1000 f. Kr. samt vissa utaf dem sannolikt måste ryckas tillbaka utöfver 1500, kanske ända till 2000 f. Kr., så gäller det närmast att inom Rigveda själf kunna upptäcka vissa data, och åtminstone bestämma dem sinsemellan samt därigenom afgränsa vissa perioder inom rigvedadiktningen. Detta har endast kunnat ske i sammanhang med en undersökning af förhållandet mellan den tid, då de särskilda sångerna blifvit författade och den tid, hvartill vissa i dem nämda personer eller händelser förläggas. Säkert kan därvidlag endast ordningen i tiden bestämmas, huru lång tid som kan ligga emellan vissa fixerade tidpunkter äro vi icke i stånd att bestämma annat än med nya sannolikhetsberäkningar.
Böckerna II–VII tillskrifvas hvardera vissa sångare eller präst-(rishi)-familjer, inom hvilka de uppkommit och fortplantats. Så tillskrifves III familjen Viçvāmitra, VII familjen Vasishtha o. s. v. I allmänhet förhåller sig nu saken så, att hymnerna icke utge sig för att vara författade samtidigt med vissa däri nämda personer, utan att dessa tänkas hänförda till en svunnen tid. Nu förekommer t. ex. i VII ofta namnet Vasishtha såsom diktare af hymner eller i annat afseende samtidigt med deras författande. Men i det fallet betecknar det alltid patronymikum Vasishthid. Framträder åter Vasishtha som individuel person med detta individuella namn, så är i allra flesta fall situationen den, att han måste förläggas till den förflutna tiden nämligen såsom stamfader till Vasishtha-släkten. Endast på ett par ställen får man det bestämda intrycket, att Vasishtha betecknar själfva den individuelle stamfadern såsom samtidig eller som författare af ifrågavarande hymner. Men ett af dessa ställen är den hymn, där Rigvedas förnämsta händelse, s. k. tio-konungsslaget, skildras och skildras
