beherskades af Parikshit och Janamejaya, måste falla strax efter Rigvedaperioden.
Vill man nu söka bestämma hela den rigvediska periodens kronologiska förhållande till öfriga indiska litteraturperioder, samt till hvilken tid absolut taget den bör hänföras, så måste vi taga ett bland de säkraste data i Indiens historia, nämligen buddhismens framträdande, till utgångspunkt. Om vi med tämligen stor noggrannhet kunna förlägga buddhismens framträdande till omkring eller något efter 600 f. Kr., så har man att med utgångspunkten från denna tid medelst sannolikhetsberäkningar leda sig tillbaka till den rigvediska tiden. Under denna tidrymd ha så enorma förändringar i socialt, religiöst, politiskt och litterärt hänseende inträffat, finnas så sins emellan afgränsade utvecklingsfaser, att man enligt vanlig erfarenhet om tiden för historisk utveckling nödvändigtvis måste antaga, att den omfattat minst ett halft årtusen. Vi skulle sålunda ha att förlägga Rigvedadiktningens afslutning — möjligen äfven Rigvedasamhitās redaktion — till minst 1000 à 1200 år f. Kr. Vid denna tid kan man antaga att Kuru-folket hade utvecklat sig till nära nog det mest framträdande; till denna tid vore ock dess beherskare Parikshit och Janamejaya att hänföra. Hafva vi i det föregående lyckats gifva en föreställning om, huru vidt skilda tider återspegla sig i de rigvediska sångerna, så bör man kunna medge, att ett halft årtusen för Rigvedas uppkomst ingalunda är för mycket tilltaget. Vi skulle sålunda med tämligen stor sannolikhet få förlägga tiden för tiokonungsslaget och de i Rigveda mest bekanta historiska namnen Sudās o. s. v. till tiden före 1500, ja möjligen ända till 2000 år f. Kr. Att en eller annan sång — ehuru inga vittnesbörd inom Rigveda själf tyda därpå — kan gå tillbaka före denna tid eller åtminstone bevara traditioner från ännu långt illbaka liggande tider, är ju i och för sig icke omöjligt; men att därvidlag söka bestämma några särskilda tidsförlopp torde emellertid ej vara rådligt.
Uppkasta vi nu frågan, af hvem de rigvediska hymnerna äro författade, så ha vi till svar därpå endast några allmänna betraktelser att meddela. Hymnerna äro, som ofta framhållits och strax skall närmare belysas, diktade i religiöst rituelt syfte, diktade just af dem, som voro i uteslutande besittning af religionen, d. v. s. kunskapen om offren och de därvid följda heliga ceremonierna och utförde dessa, kort sagdt af prästerna, prästkasten. Det är allmänt
