bestämd uppgift att tillhandahålla de för offren och deras ritual nödvändiga offerhymnerna.
Vi ha redan ofta berört, af hvad art de rigvediska sångerna äro och sålunda i hvad ändamål de blifvit diktade. Vi skola nu något närmare belysa denna fråga. De rigvediska sångerna äro författade i religiöst ändamål — åtminstone hufvudmassan af dem — och bestämda att vara beståndsdel af de rituella eller liturgiska handlingar, hvarmed de rigvediska inderna sökte vinna sina gudars hjälp och gunst eller frambära tack för visad ynnest. De förutsätta således gifvetvis en religion. Den religiösa föreställningen går före och den kasten åtföljande religionspoesien är en bestämd form, i hvilken denna föreställning tar sig uttryck, en bestämd sida däraf.
Angående frågan om den indiska religionens ursprung äro åsikterna något delade. Man har från ett och annat håll påstått, att den vore att tillskrifva inflytanden från väster, t. ex. från semitiskt håll och till och med förnekat tillvaron af en samarisk, d. v. s. för iranier och inder gemensam, religion. Att denna åsikt är fullkomligt oriktig, är ej svårt att till evidens bevisa. Ej blott vissa gudaföreställningar utan ock den kulten åtföljande religiösa poesien hos såväl inder som iranier äro af den art i öfverensstämmelserna sins emellan, att dessa ej kunna bero på senare lån från någotdera hållet, utan äro att förklara däraf, att de härledts ur en gemensam källa. Särskildt kunna öfverensstämmelserna mellan iraniernas och indernas religiösa poetiska konstform, som såväl af materiella som särskildt metriska skäl visar sig ha utgått från ett gemensamt ursprung, ingalunda förklaras genom lån. Den religiösa konstpoesien har således otvifvelaktigt ariska anor, är gemensamt indoiransk.
Mindre säkert är, om denna poesi såsom kultbeståndsdel äfven kan anses som indoeuropeisk, d. v. s. i någon, låt vara särdeles enkel, form befintlig före den indoeuropeiska folkstockens delning i de olika folkfamiljer, hvaraf den i historisk tid består; ehuru dock vissa gemensamma drag af religiös art förekomma hos de indoeuropeiska folken, som knappast kunna tolkas annat än genom antagande af ursprungliga indoeuropeiska religiösa föreställningar, d. v. s. en gemensam indoeuropeisk religion med en viss bestämd form af gudsdyrkan, en viss kult. Vissa af den komparativa mytologiens resultat — hur många förflugna och ometodiska påståenden i första ifvern inom denna vetenskaps historia än framkommit — torde dock stå
