fenomenen representeras af åskans blixtar, »betraktade som stormkornas vrålanden, eller själfva assimilerade med dessa kor.»
Dessa offerböner framsades nu på olika sätt af vissa slags präster. Enligt den ritual, man har att förutsätta för Rigvedatiden, deltogo t. ex. i soma-offret, alldeles som under den senare vedatiden, åtminstone två slags präster med olika slag af hymner. I den senare tiden äro dessa två slag af präster följande: hotāras, som hade att vid vissa afdelningar af offret recitera hymner ur Rigveda eller delar däraf, samt udgātāras, som hade att med bestämda melodier (sāman) föredraga vissa verser (samlade i den liturgiska samlingen sāmaveda). Nu förhåller det sig så, att Rigveda själf har alldeles otvetydiga vittnesbörd för, att en del af dess hymnstock varit bestämd att reciteras af hotar, en annan att sjungas af udgåtar. Det ena slaget utmärker sig — i öfverensstämmelse med senare tradition — därigenom, att öfvervägande metrum är det s. k. trishtubh, samt att hymnerna ej äro strofiskt indelade; det andra slaget kännetecknas af metra gāyatri och pragātha och äro strofiskt delade. Dessutom äro de termini technici, som förekomma i det förra slaget, uteslutande sådana, som betyda eller hafva afseende på recitation; de däremot, som förekomma i det andra slaget, betyda eller hafva afseende på sång.
Af allt framgår sålunda, att de rigvediska hymnerna äro författade i religiöst-rituelt intresse, i det de tjänade som en del och mycket väsentlig del af offren. Vi kunna därför icke lämpligare sluta denna del af vår framställning än med citerande af följande ord af Oldenberg: »de rigvediska sångerna, som i den senare ritualen föredragas än af hotar-gruppen än af udgātar-gruppen bland offerprästerna, äro äfven ursprungligen — till allra största delen — författade dels för den förra dels för den senare användningen. Deras bruk i ritualet sluter sig i detta hänseende i det hela till deras ursprungliga bestämmelse.»
⁎
Sedan jag nu afhandlat vissa frågor, som närmast hänföra sig till uppkomsten af de rigvediska hymnerna, skall jag i det följande närmast undersöka de principer, efter hvilka dessa hymner äro ordnade sins emellan inom den samling som heter Rigveda-samhitā samt till slut redogöra för orsakerna till och tillvägagåendet vid kodificeringen af denna samhitā i det hela. Emellertid torde dessa undersökningar, så lärorika de än äro för fackmannen, för allmänheten vara
