Sida:Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri 1892.pdf/343

Den här sidan har korrekturlästs


327
indernas bibel. rigvedas uppkomst och betydelse.

af mindre intresse. Jag skall därför här af denna sida i Rigveda-forskningen endast framdraga några strödda allmänna fakta, som i någon mån torde kunna ge en inblick uti verkstaden för kodificeringen af Rigveda. Det är framför allt Bergaigne och Oldenberg vi ha att tacka för de viktiga resultat som på detta område äro vunna.

Den äldsta indelningen af Rigveda och som nu är allmänt genomförd är uti 10 böcker (eller kretsar, mandalās), innehållande hvardera ett visst antal sånger. Af dessa väljer jag här ut böckerna II–VII för att ge ett begrepp om, huru i ett visst fall bestämda principer vid anordningen åro genomförda.

Den högsta indelningsgrunden för denna samling (II–VII) såsom enhet betraktad är tillhörigheten till en bestämd familj. Nästa indelningsgrund för hyinnerna i hvarje särskild bok är gudomligheten, till hvilken sångerna äro ägnade. Så indelas hvarje särskild bok i serier, bland hvilka serien af de sånger som äro ägnade åt Agni (Elden) står först, därefter Indraserien, en omständighet hvarpå man länge varit uppmärksam. De öfriga serierna till olika gudomligheter äro så ordnade sins emellan, att den serie står före, som har ett större antal sånger, således efter fallande sångantal. Skulle det nu finnas serier med ett lika antal sånger, så står den serie först, hvars första sång har ett större antal verser.

Såsom tredje indelningsgrund för de olika sångerna inom hvarje serie gäller, att de sånger stå först som ha ett större antal verser, en lag som redan Max Müller fann och för kritiska ändamål användts af Delbrück och Grassmann i hans öfversättning. Men om nu två eller flera sånger ha lika versantal kommer här som indelningsgrund, att ordningen dem emellan afgöres af det metrum, hvari de äro författade, så att de sånger som ha ett större metrum (d. v. s. med pāda eller halfvers af ett större antal stafvelser) stå först.

I de öfriga böckerna äro analoga redaktionsprinciper genomförda. De olikheter som förekomma sätta kritikern i stånd att bedöma den kronologiska ordningen för redaktionen af de särskilda delarna (böckerna) samt deras så smâningom skeende sammanslutning till den kodex, som vi kalla Rigveda.

⁎              ⁎

Sedan man sålunda funnit de olika principer, enligt hvilka de särskilda böckerna blifvit ordnade, och funnit, att Rigveda uppkommit