-
samlingen, som åsyftade ett bestämdt mål, nämligen en förening af de
olika rishi-familjerna. Att denna förening företagits i kastpolitiskt
intresse, är a priori högst antagligt. Men det torde förbli en gåta,
hvilken yttre händelse som kunnat gifva anledning till ett sådant
beslut. Vi kunna väl våga den gissningen, att det närmast hade sin.
anledning i den omständigheten, att de strider mellan olika stammar
och folkförbund, hvarom Rigveda själf innehåller några antydningar,
och möjligen en koalitions seger öfver en annan — jag påminner om
striderna mellan Bharata-folket och det folkförbund, hvars förnämsta
stam torde varit Pūru-folket — till slut föranledt de större
folkförbund, som sedan ledde till en politisk sammansmältning, och
därmed också gåfvo anledning till, att de olika prästsläkterna
sammanslöto sig, ackommoderade sina rituella egendomligheter och utbildade
ett gemensamt offerceremoniel.
Frukten af denna första sammanslutning var tydligen en i liturgiskt-religiöst syfte gjord sammanfattning af de särskilda släkternas hymnmaterial till en Samhitā II–VII, IX. Det har länge varit ett slagord, härledande sig från den Rothska skolan, att denna samling var en historiskt vetenskaplig. Nu torde man med lika bestämdhet, men med större skal kunna säga, att den företogs i religiöst-rituellt syfte: att vara en gemensam text- och sångbok, hvarur de olika prästklasserna kunde hämta det för offren erforderliga recitations- och sångmaterialet, när de icke, — hvad som väl förekom mera sällan, i samma mån som de från släkte till släkte fortplantade hymnerna uppfattades som företrädesvis heliga och verkningsfulla — ville dikta nya kulthymner. Samtidigt med sammansättandet af II–VII såsom en kodex ordnades också och sammanstäldes de olika släkternas småsamlingar af hymner till Soma pavamāna till en särskild bok. Att den första Samhitā bestod af II–VII och IX framgår bland annat af de ofvan refererade identiska redaktionsprinciperna.
- Emellertid torde vid den nyss nämda sammanslutningen af de olika prästsläkternas hymnmaterial icke full konformitet och hoppassning i dess ritual och offerceremoniel varit möjlig. Det är lätt tänkbart, att några vissa rishi-familjer i vissa fall hade utbildat en från de öfrigas starkare afvikande ritus och rituel konstform, och hvilkas hymner sålunda på grund af denna sin karaktär icke ägnade sig för införlifvande i de öfriga böckernas kodex. Dessutom är det antagligt, att de särskilda släktgrenar af de större familjerna, som
