- utbildat denna afvikande ritual och konstform, ville ha sitt material sammanstäldt till en särskild kodex.
På detta sätt kan man tänka sig uppkomsten af smärre ytterligare samlingar, som vid den slutliga sammanställningen af allt befintligt eller samladt hymnmaterial infogades i den stora kanon. Många intressanta frågor, som knyta sig härtill, men som närmast röra finare litterärhistoriska detaljer, måste här förbigås.
⁎
Vi ha med Rigveda-samhitā en på ofvan tecknade sätt småningom i rituellt syfte föranstaltad samling af hymner, som så att säga utgjorde de i Kuru-landet bosatta indernas religiösa kanon. Ännu efter den slutliga kodificeringen torde väl i allmänhet ritualet vid offren ha fordrat användning af hela sånger, som togos ur den gemensamma evangelie- och psalmboken, för att använda en modern företeelse som jämförelse. Sannolikt skulle olika grupper af präster, speciellt hotāras och udgātāras i minnet beherska om inte hela Rigveda så dock hvar sina afdelningar, nämligen de, som speciellt rörde deras respektive offerhandlingar. Det är också möjligt, att redan Rigvedatiden egde ritual- eller handböcker såsom den senare vedatiden (Sāmaveda, Yajurveda), blott att vi inga ha i behåll. Sannolikt ha de uppgått i den senare vedatidens till vår tid bevarade ritualböcker. Säkert är väl, att den fullständiga korpus, som heter Rigveda-samhitā, såsom samlad förefanns, innan någon af de senare oss bekanta ritualsamlingarna gjordes.
⁎
Härmed har jag kommit till slutet af denna öfversikt af de frågor, som knyta sig till Rigvedas uppkomst och redaktion. Jag skall här endast bifoga några anmärkningar rörande den närmast följande utvecklingsperioden inom den brahmanska kulten.
Offrets innebörd förändrades så småningom: från att utgöra medel att göra sig gudarna hulda och bevågna, uppfattades det som medel att göra sig dem förpliktade. Men i och med detsamma som offret fick denna karaktär att kunna förplikta gudarne, var den tanken lätt till hands, att det innebar en magisk kraft att tvinga gudarne. Men i och med detsamma uppstår naturligtvis den fordran, att alla till offret hörande handlingar skola utföras så noga som möjligt; annars var den magiska kraften förspilld. Det riktiga fullgörandet
