Att äfven vid det rigvediska offret s. k. »offerspråk» (sanskr. yajus) förekommit är säkert. Men handhafvandet af yajus-tekniken torde antingen tillkommit de i Rigveda förekommande prästklasserna, eller också var den prästfunktion, som hade befattning därmed, mindre framträdande. Emellertid utvecklar sig denna funktion till att utgöra offrets medelpunkt. De präster, som handhade yajus-tekniken kallades adhvarju’s och äro i den efterrigvediska tiden de som under frammumlande af sina yajus äro de företrädesvis handlande. Adhvaryu’s ritualbok är Yajurveda, som förutom prosaiska yajus äfven innehåller material hämtadt ur Rigveda. Men detta sönderstyckade och utan något rimligt sammanhang med offerhandlingarna, endast för att utgöra magiskt verkande beståndsdelar af det i det hela magiskt verkande offret.
Att af alla dessa samlingar Rigveda, Atharvaveda, Samaveda och Yajurveda flera recensioner förekommit och förekomma, är bekant. De knyta sig egentligen till olika brahmaskolor, hvilka i regeln handhade olika offerceremoniel. Så var en skola adhvaryavas och fortplantade sin ritualbok Yajurveda, en annan hotāras, som hade till uppgift att fortplanta Rigveda. Men utaf samma prästskola kunde det finnas olika afdelningar, väl mest lokalt skilda men också med obetydliga olikheter i offerceremonielet och hymnmaterialets ordalydelse. Så förklaras de olika recensionerna t. ex. af Yajurveda, s. k. Svarta och Hvita Yajurveda.
⁎
Men med de speciella samlingar, som kallas Sāma- och Yajurveda, äro vi utanför den egentliga Rigveda-perioden, då denna Samhitā författades och sammanstäldes. Vi ha kommit in på den specifika brahmanismen, sådan den fick sitt förnämsta uttryck i Yajurveda och dess förnämsta ritual. Det är en helt annan värld, med sina till den minutiösaste noggrannhet utförda offer, sin till upplösning och idiotism gående förslappning af kroppens och själens krafter och uppgående uti den kraftlösa asketismen och kontemplationen eller det vanvettigaste offerpedanteri. »En het och kvaf luft möter en i dessa prästerliga verk. Försvunnen är den friska fläkt, som drog fram öfver de fem flodernas land. Offret och dess i alla enskildheter riktiga utförande är medelpunkten för alla tankar, alla begär. För våra blickar reser sig här en ofantligt komplicerad
