apparat af offerspråk och förrättningar, föreskrifter och begåenden af alla slag. Formel knyter sig till formel. I outsägligt nedtryckande monotoni följer den ena anvisningen till ett riktigt fungerande af offret på den andra. Förklaringar, mest af tämlig platt och själlös natur, kunna lätt bringa läsaren till förtviflan, tills han ändtligen afstår från att mödosamt arbeta sig vidare och af det följande icke väntar mer än af det föregående. Och massan af material är nästan oöfverskådligt stor. Det är liksom ett omätligt moras, hvars stränder knappast skönjas, öfver hvilket en het sol bränner och i hvilket vandraren fruktar att sjunka ned, under det på många orter hemska dunster uppstiga, uppfyllande atmosfären med sjukdomsbringande stoff.»
⁎
Frågar man nu, hvilken betydelse Rigveda kan hafva för oss, så är det svårt att därpå ge ett tillfredsställande svar. Att Rigveda under årtusenden och ännu i våra dagar är den brahmanska religionens högsta och ärevördigaste religiösa urkund, är ett faktum, som om icke annat dock måste väcka nyfikenhetens intresse. Men lika visst som hvarje religionsform — därmed själfklart en så pass egendomligt utvecklad som den brahmanska — erbjuder ett särdeles stort material vid utforskande och bedömande af människoandens utveckling, lika visst bör Rigveda, denna en stor konfessions högsta urkund, för denna forskning vara af oskattbart värde. Detta är den allmännaste slutsats, hvartill man omedelbart kan komma. Redan däraf kan man förstå det oberättigade i ett yttrande, som den för öfrigt klarsynte vägbrytaren på indologiens område, Colebrooke, i början på ärhundradet fälde om Veda-skrifterna: »De äro för vidlyftiga för att i sin helhet öfversättas; och hvad de innehålla skulle knappt löna läsarens, in mindre öfversättarens möda.»
Att detta omdöme var minst sagdt förhastadt har hela århundradets vetenskapliga sträfvanden på språkvetenskapens och indologiens område bevisat. Få skriftliga minnesmärken ha väl gjorts till föremål för så ingående studier som Rigveda. Och allra mest i språkvetenskapligt intresse. Och vinsten i detta afseende är ju lätt att förstå, om man betänker, att Rigveda är affattad på det icke blott absolut utan också i hufvudsak relativt ålderdomligaste af den indoeuropeiska språkstammens språk, således för oss närmast källan
