»Såsom hufvudbevis för Rigvedas stora ålderdomlighet anföres ofta den primitiva indoeuropeiska karaktären hos den vediska mytologien. Mot denna dogm, som de jämförande mytologerna uppställa, förhålla vi oss mycket skeptiska, särskildt beträffande den egentliga gudasagan.» Detta visserligen med all rätt, i all synnerhet som man på det mytologiska området tillåtit sig vetenskapliga utsväfningar, som blott kunna väcka ringaktning för mytologisk forskning öfver hufvud. Men så mycket torde dock vara säkert, att inderna från den indoeuropeiska urtiden medbragt vissa gudoms- och kultföreställningar, som i några visserligen svaga drag kunna återfinnas hos andra indoeuropeiska folk.
Viktigast äro i detta fall några etymologiskt identiska namn; jag påminner om den bekanta sammanställningen af sanskr. Dyāus, grek. Zeus, fornisl. Týr o. s. v. Det är otvifvelaktigt, att Rigveda sprider ett rikt ljus såväl öfver utbildningen af mytologiska motiv och kultelement i allmänhet som också öfver vår stams utveckling speciellt i förhistorisk tid. Men den, som med fördel för vetenskapliga ändamål skall kunna använda Rigveda i antydda syften, den måste nödvändigtvis vara nära förtrogen med det specifikt indiska åskådningssättet, den specifikt indiska kulturutvecklingen, ej blott i den form dessa finnas återspeglade i Rigveda, utan också så som de framträda i den senare sanskritlitteraturen, såväl den sköna som den vetenskapliga och religiösa. Först den kan vinna någon klar föreställning om hvad som i Rigveda kan anses som indoeuropeiskt arf och hvad som får sättas på räkningen af specifikt indisk utveckling. Och att detta senare kvantitativt och kvalitativt är starkt representeradt i Rigveda, det är en sanning, som man först nyligen börjat allmännare medge, sedan den första entusiasmen lagt sig. Att det för kult-, social- och litteraturhistorikern i Rigveda finnes rikt stoff ändå till viktiga uppslag inom den allmänt kulturhistoriska forskningen, det behöfver knappast framhållas. För kännedomen om och ett klart förstående af den indiska kulturens och religionens utveckling är Rigveda det ovärderligaste minnesmärke, som finns inom hela den indiska litteraturen. Det torde sakna sitt motstycke i något folks äldsta litteratur.
