Den här sidan har korrekturlästs

111

skat några ord till Armfelt, som likaledes hviskade svaret). ”Vill du ej träda in på den theatraliska banan, der dina vilkor kunde bli bättre?”

Fältväbeln: ”Dertill anser jag mig icke skicklig, Ers Maj:t. Jag kunde bli utskrattad, när åskådarne i stället bordt gråta.”

Konungen: ”Men jag tror att du skulle lyckas . . . . Mvad har du i lön?”

Fältväbeln: ”2 R:dr 19 sk. 2 rst, samt vid pass 24 sk. spanmålspenningar i månaden.

Konungen: Det är visserligen litet; men du har ju också uniform?

Fältväbeln: ”Åh ja, Ers Maj:t, på tre år och syrtut på sex; men det är otillräckligt i sträng tjenstgöring, dag och natt, helst man icke får visa sig trasig.”

Konungen: ”Nå, gå då in vid theatern, så får du så mycket mer.”

Fältväbeln: ”Om nåd ers Maj:t! Flere bland theaterpersonalen gästa ofta hos oss på högvakten för skuld.”

Konungen: ”Ja, chorsångare och skådespelare af mindre grad.”

Fältväbeln: ”Ännu en gång nödgas jag underdånigst bönfalla bos Ers Maj:t om nåd; men Fernstedt hör väl icke till de sämre, efter han dublerar sjelfve Karsten.”

Konungen (hastigt): ”Om den menniskan hade en tunna guld årligen, vore han ändå häktad för skuld, eller försummelse. Fernstedt är intet exempel att åberopa.”

Fältväbeln (efter en suck): ”Jag vet allt för väl, att jag är dömd till korsgeväret för all min tid; men verlden är vid, som ordspråket säger.”

Konungen (stolt, med rynkade ögonbryn); ”Förmätne yngling! hvad skall det heta? . . . . Vet ni icke att skicklighet befordrar?”

Fältväbeln (utan att förlora fattningen): ”Jag får aller-underdånigst nämna, att jag har många skickliga kamrater, som grånat vid korssgeväret.”

Konungen (mildare): ”Sådant kan ju hända bland 90;