Den här sidan har korrekturlästs

81

fjädrar, lössläpptes af sina förare på det lilla fältet vid S. Madonna della Stella. De rännde, allt hvad de förmådde, tvärs igenom staden till Porta Romana, som var vädjomålet; en blef omsider den först ankomne, och höga glädjeskri helsade den flåsande segraren. Skri af mindre glad beskaffenhet utstöttes dock snart af personer, som kort tillförene slagit vad med hvarandra om täflingens utgång; de som förlorat, förargade sig. Ännu högljuddare grälade sinsemellan de trenne hästarnes stalldrängar, som ledsagat dem ut till kampen; den segrande hästens blef beskylld af de tvenne andra, att han begagnat otillåtliga medel, till och med trolldom, för att skaffa sitt kreatur triumf. Några åskådare blandade sig i tvisten; vreden och förvirringen steg mer och mer; då lyckligtvis genom qvinnornas mellankomst friden i en blink återställdes. Man kan ej visa större böjlighet och hörsamhet mot det vackra könet. Nära bredvid oss trätte tvenne karlar med alla tecken af den häftigaste förbittring; plötsligen kommo deras hustrur, fattade hvardera sin man i axeln, och skakade honom helt lindrigt ett par gånger af och till; männerne sågo sig om, igenkände sina makar, tystnade på stunden och skiljde sig åt, till utseendet fullkomligt sansade och lugna.

Festen var slutad, men glädjen fortfor. I alla Osterior, — så heta krogarna här, — brunno gästvänliga ljus, och på smala bänkar, längsefter aflånga bord, drucko män och qvinnor af alla åldrar hvarandra tappert till, ur blänkande, alltid på nytt fyllda vinflaskor; spisande dervid sina enkla gunstlingsrätter, sallat, prosciutto och salami. De förnämare sutto på flätade stolar utanför stadens prydligaste caffehus, och slukade med hänryckning det ena isglaset efter det andra. Näppligen behöfs det tillägg, att i hela den stora folkhopen allt tillgick anständigt och stilla. Italienaren är af naturen så måttlig, eller så lyckligen physiskt danad och omgifven, att en drucken menniska i detta land skattas för en lika stor, som skändlig sällsamhet.


6