Den här sidan har korrekturlästs

99


Uret och Solvisaren.

Fabel.

Solen går rätt i Bygde, Ers Majestät” — ett bekant svar till
Konung Carl XI af Kyrkoherden i Bygdeå i Westerbotten, då
Konungen, vid ett besök i prestgården, gjorde anmärkningar
mot Solvisarn, som i trädgården var uppsatt.


Vid middagsstund, en sommardag,
Då soln i moln sitt anlet slöjadt hade;
Ett ur, med tonen full af sjelfbehag,
Till en solvisare så sade:
”Du här på blomsterkullens topp,
Som med din nål mot himlen pekar opp,
Du skall väl visa tiden du? —
Men huru gör du nu? —
Till dig förgäfves vandrarn hastar:
Du ger ej på hans fråga svar.
Du ingen skugga kastar.
Af solen du beror: jag alla dar,
Om mulna eller klara,
Kan den mig frågar svara.
Blott mitt orakel erkänns nödigt;
Ditt är alldeles öfverflödigt.” — —

Knappt hade Uret dessa orden sagt,
Förrn Solen fram med gyllne prakt,
Bland skillda moln, på fästet blänkte,
Och till Solvisaren sin klara stråle sänkte.