Den här sidan har korrekturlästs

100

Då uppsteg Urets egare till den;
Och efter skuggan på dess skifva
Sitt Ur han ställde, för att gifva
Deråt en säker gång. ”Ser du, min vän!” —
Solvisarn sade —
”Behof af mig du hade:
”Du måste låta rätta dig
”Dock efter mig.” —




Hvar har ditt ur du ställt,
Du vandrare på lifvets fält? —
Du tror dig tiden i din ficka bära;
Och menar att du sjelf kan styra den.
Missvisar den då aldrig dig, min vän?
Förstår du rätt dess nattomhöljda lära? —
För ödets pendelslag hvar ges ett mått? —
Hur blir din tro på en försyn bevarad,
När ondskan segrar eller hjertat lider? —
Hör svaret: det är Himlen blott,
I Ordets klara solljus uppenbarad,
Som rätt kan lära oss: hvad tiden lider.