73
Så nära Villa Pamfili, ville vi ej försumma ett
besök i densamma, för att återse dess herrliga pinier.
Vandraren från Norden förvånas att se gångar af mosaiklagd
sten, blomstermattor och marmorterasser. Det var nu
afven Anemonernas tid, hvilka bilda hela haf af färgprakt
och vällukt. De evigt gröna jerneksalléerna äro, oaktadt
deras ovanliga bredd, sammangjutna ofvantill, som ett
regnfritt hvalf. Belyste af den sjunkande solen, tycktes de
undre delarne, — stammar och grenar, — vara af förgylld
bronz. Barken är fin som en menniskohud. Med
jernekarna omvexla lagerträd. Vattenkonsterna på den ena
terassen utgöras af strålar, som uppskjuta, glimmande
som demant-egretter, ur trettiosex urnor, omgifvande
tvenne grottor med kaskader, hvilka sednare falla i form af
genomskinliga glaskupor. Mellan trädens skugga
framskymta öfverallt grupper och byster af marmor.
Orangeträden strålade af blomma och frukt, och dufvor fladdrade
i myrtenhäckarna. På afstånd syntes Rom, med den
omgifvande blåa bergskedjan, och klockornas samklang
hördes från ”den eviga staden.” St. Peter, sedd från
denna sida, är vackrare och har mera stilen af ett
majestätiskt tempel, än från façaden. Vår förtjente
landskapsmålare Palm har tagit en utsigt deraf.
En vandring under pinierna, utanför den egentliga trädgården, krönte denna lilla utflygt. Det är hufvudsakligen deras skugga, som utmärker dessa träd bland alla andra. Ordet skugga begagnas dock här i brist af något bättre. Denna skugga kastar nemligen intet dunkel öfver fältet; den ligger endast som ett flor emellan oss och himlen, hvilken aldrig är skymd i den tätaste pinieskog. Man ser den öfverallt genom träden och tycker sig vandra såsom bland en skyhög kolonnad, öfvertäckt med ett lätt gas. En solnedgång, skådad från någon af Roms kullar, i skygd af en pinieskog, är något af det mest poëtiska man kan tänka sig. De vördnadsbjudande fornlemningarna, trädgårdarnas dunkla massor, vattusprångens susning och den praktfulla taflan af kyrkor och palats, allt detta öfvergjutet af en purpurström, som hastigt