Sida:Norlind Beethoven 1907.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs

20

i, att man i Wien fattade Beethoven som adelsman (van = von). Troligen har Beethoven själf en tid ansett sig som adlig; åtminstone finnes i hans sigill från 1790-talet en adlig krona ofvanför “L. v. B“. Längre fram i tiden, då B. en gång blef uppmanad att visa sitt adelsbref pekade han på panna och bröst och sade: “Mitt adelskap sitter här och där!“

Då Beethoven for från Bonn, hade han erhållit löfte om att få behålla sin lön som kurfurstlig hoforganist. Genom de oroliga politiska förhållandena gick han likväl snart denna lön förlustig, men pianolektioner, konsertuppträdanden och honorar för kompositioner gåfvo honom snart riklig ersättning. Under första tiden i Wien bodde Beethoven i ett litet rum på nedre botten, men snart fick han flytta till grefve Lichnowsky, där han icke blott fick kost och logi utan äfven ett årligt understöd. Den 29 juni 1800 skrifver Beethoven till sin vän Wegeler: “Lichnowsky, min varmaste vän, har försäkrat mig om en summa på 600 floriner årligen, som jag kan få utbekomma, så länge jag icke har någon för mig passande anställning. Mina kompositioner ge mig mycket i inkomst, och jag kan säga, att jag har fler beställningar, än det nästan är möjligt för mig att utföra. Också har jag för hvarje sak 6 à 7 förläggare och ännu mer, om jag vill vara angelägen därom: man ackorderar icke mer med mig, jag fordrar, och man betalar. Hvad godt kan man inte göra med allt detta! Jag har t. ex. en vän, som är nödställd, och min börs tillåter mig för tillfället icke att strax hjälpa; då behöfver jag blott sätta mig till skrifbordet, och på kort tid är han hulpen.“