250
sala under Hæffner, och år 1830 erhöll studentsången en bestämd regelbunden form under O. F. Tullberg. Fasta stadgar antogos 1842, och fr. o. m. detta år gick studentsången kraftigt framåt under ledare som Karl Laurin, Oscar Meijerberg, Gunnar Wennerberg m. fl. Av kompositörer för Uppsalakören märkas i främsta rummet O. F. Tullberg (f. 1802; stud. i Uppsala 1830; docent 1832; 1837 e. o. hovpredikant; 1843 prof. i österl. språk; † 1853), som bl. a. skrev kvartetten “Hjältar som bedjen“ och Gunnar Wennerberg. Denne senare blev jämte Otto Lindblad i Lund den egentliga skaparen av en verklig körstil för manskvartett i Sverige. Av de på 1840-talet tillkomna manskvartetterna av Wennerberg märkas: “Framåt på ljusets bana“, “Stå stark“, “Hur länge skall i Norden“ (alla från 1848), “O Gud, som styrer“ (1849). Av de sedan tillkomna märkes i främsta rummet “Hör oss Svea“ (1853).
Med denna höga odling av manskörsången hävdade Uppsala ännu vid 40-talets slut sin ställning att vara en medelpunkt för musikodlingen, särskilt sådan 1830- och 40-talet tänkte sig den: en populär sällskapsform med sången som högsta konstform.
Ännu på ett annat fält hade Uppsala under perioden en nationell musikinsats att göra, nämligen på sällskapssångens centrala fält: klubbvisan och dryckessången. Den hade länge huvudsakligen fått sin odling i Stockholm inom Par Bricole, där Du Puy under andra decenniet givit tonen. Den Bellmanska sången hade där kärleksfullt vårdats, i början blott enstämmigt, men efter 1832, sedan J. P. Cronhamn arrangerat en del av dem för manskör, även fyrstämmigt. Efter Du Puys föredöme hade man
