Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/62

Den här sidan har korrekturlästs

V.

WAGNER FLYDDE först till Weimar, där Liszt nyss (16 februari) uppfört »Tannhäuser». De båda stora mästarna hade träffats i Paris 1839 men då ej förstått varandra. Då Liszt 1848 bad om Tannhäuserpartituret, hade en livligare brevväxling uppstått, och de lärde då känna varandra närmare. Striden för och emot det nya stycket i Weimar hade bidragit till att Liszt måst fatta en bestämd ståndpunkt för eller emot den nya konsten. Liszt uttalade till sist och offentligt som sin fasta grundsats: »Med Wagner står och faller jag». Det var ej lätt att nu skydda den biltoge. Från Sachsen hade utgått order att gripa flyktingen, och man måste således söka dölja honom någonstädes. I början placerades han på slottet Wartburg, men sedan föredrog man att låta honom resa till Paris. Där rasade koleran och någon tid för högre konstutövning fann man ej. Han lämnade därför staden och for till Zürich. Liszt höll dock fast vid, att vännen borde söka sin lycka i den franska huvudstaden, och han måste till sist mot sin vilja ånyo resa dit. Det gick dock ej att skapa en verksamhet i Paris, tiden var nu en an-