JOHANNES, 4.
Dä sade Jesus till ho-
nom: Om I icke sen tecken och under, tron I icke.
Konungsmannen sade
till honom: Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.
Jesus sade till honom :
Gå; din son lefver. Och mannen trodde det ord, som Jesus hade sagrt till ho- nom, och gick.
Och då han redan var
I>å nedresan, mötte honom hans tjttnare och förkun- nade för honom, sägande : Din son lefver.
Då frågade han dem, på
hvilken timme det hade blif vit bättre med honom. Och de sade till honom: I går på sjunde timmen öf- vergaf febern honom.
Då förstod fadern, att
det hade skett den timmen, då Jesus hade sagt till ho- nom: Din son lefver. Och han trodde, han och hela hans hus.
Detta tecken, som var
det andra, gjorde Jesus, när han hade kommit från Judéen till Galiléen.
KAPITLET.
Jetu» hotar en »juk vid Betesda och hetjtgar in/OrJudame »in gudom. V. 1—14 Hfigrm. 1 kTg. 14 8. e. Tref., T. 19—21 Höjfin. 2 &nr. 16 8. e. Tref., T. 22—29 HO^m. 1 &TV.26 S. e. Tref., v. 31—39 Högm. 2 ärff. 4 8. i Advent. DÄREFTER var en ju- darnes högtid*, och Jesus for upp till Jerusa- lem.
Men vid fårporten i Je-
rusalem ligger en damm, som på ebreiska äf ven he- ter Betesda, med fem pe- largångar.
I dessa låg en stor
mängd sjuka, blinda, halta, förtvinade, som väntade på att vattnet skulle rö- ras.
Ty en ängel steg tidtals
ned i dammen och upprör- de vattnet. Den som nu först steg ned i vattnet, sedan det hade blif vit upp- rördt, han blef helbrägda, med hvilken sjukdom han än var behäftad.
Och där våren man, som
hade varit sjuk i trettioåt- ta år.
Då Jesus fick se honom,
där han låg, och förnam, att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till ho- nom: Vill du blif va hel- brägda?
Den sjuke svarade ho-
nom: Herre, jag har ingen människa, som kan kasta mig i dammen, när vattnet blif vit upprörd t ; och just då jag kommer, stiger en annan ned före mig.
Jesus sade till honom:
(48) 1 Kor. 1. 22. ft (8) Matt. 9. 8.
- Purimsfésten, hvilken firades till minne af jndames räddnings nndan
irdamlasr. Est. 9, 28. 7* 201
