APOSTLAGÄRNINGARNA, 20.
Ty vi löpa till och med
fara att ställas till ansvar för upplopp för denna da- (irens skulL, emedan intet skäl finnes, hvarmed vi , skola kunna försvara den- ' na f olkskockning. Och med dessa ord fick han för- samlingen att åtskiljas. 20 KAPITLET. Paultu hetöker (Trdfcland, återvän- der HU AHetij uppväcker Sutjfku» i Troaa, fSrmanar i Miletu» de äldeta /rån B/eeue. DÅ nu upploppet var stilladt, kallade Pau- lus lär jungame till si^, för- manade dem och tog af • sked af dem och begaf sig därifrån för att resa tiU Macedonien.
Och sedan han hade fa-
rit genom dessa trakter och där talat månget för- maningens ord, kom han till Grekland.
Och när han där hade
tillbrafft tre månader, och ett f örsåt hade af Judame blif vit anlagdt mot honom, då han ämnade segla till Syrien, beslöt han att före- taga återresan genom Ma- cedonien.
Och med honom följde
ända till Asien Sopatrus från Berea, och af tessalo- nikema Aristarkus och Se- kundus, och Kajus från Derbe och Timoteus, och från Asien Tykikus och Troflmus; «0 (7) Ap. G. 8J8, 46.
dessa f oro förut och in-
väntade oss i Troas.
Och vi afseglade från
Filippi efter sötebrödshög- tiden och kommo till dem i Troas inom fém dagar, och vi vistades där i sju dagar.
Men på första dagen i
veckan, då vi voro försam- lade för att bryta bröd, höll Paulus, som ämnade dagen därefter resa där- ifrån, ett samtal med dem och utsträoicte talet ända tiU midnatt.
Och många lampor voro
upptända i den sal i öfre vaningen, där de voro för- samlade.
Och vid fönstret satt en
yngling, vid nanm Buty- kus, som, då Paulus länge talade, insomnade djupt och, öfverväldigad af söm- nen, föll ned från tredje våningen och vardt upp- tagen död.
Men Paulus stegr ned
och lade sig öfver honom och fattade honom om lifvet och sade: Våren icke oroliga; ty hans själ är i honom.
Därefter gick han åter
upp, och sedan han' hade brutit bröd, ätit och talat länge med dem, ända till dagningen, for han så därw ifrån.
Och de förde fram pil-
ten lefvande och blefvo icke litet tröstade.