Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

namn på samma sak sedd från olika sidor, och det torde numera vara lika förgäfves som ändamålslöst att söka uppställa någon skilnad i begreppet dem emellan, då en sådan skilnad saknar stöd både af lag och språkbruk, enligt hvilket Utjord numera blifvit det allmännare namnet. Enda skilnaden mellan Urfjäll å ena och Utjord eller Umeghn å den andra sidan enligt Landslagen skulle måhända kunna vara den, att begreppet Utjord likasom Umegn hade ett vid­sträcktare omfång, så att, för det troligen sällsynta fall, att den, som blef underkastad utmätning, ägde flera hemmansdelar i olika byar, Utjord då såsom ett collectivt namn betecknade alla gäldenärens strögods i motsats mot den hemmansdel, hvarå han bodde[1].

Ägoskilnaden mellan Urfjäll eller Utjord å ena och Bolbyns mark å den andra sidan var enligt de gamla lagarna likasom nu noga begränsad inom den stängsel, som omgaf Urfjällen eller, der sådan ej fanns, inom råmärken, och någon andel i byns öppna skog eller angränsande vatten kunde således enligt lag ej tillkomna Urfjäll. Östgötalagen säger också uttryckligen: Nu æn man köpir hump i skoghi ælla æng ok liggær strömbær niþan firi ælla fiskia; þa rækkir egh humpær sik længra æn han hauer köpt innan; aghin þer ström ælla fiskia sum oþul aghu ok han sua mykit sum han köpte meþ humpinum[2].


5.

Omkring Allmänning.

Ordet Almænninger hade i våra gamla Landskapslagar en vidsträckt betydelse. Det begagnades om all slags ge­mensam egendom. Så förekommer i Westgötalagarna Allmänningså, Allmänningsbärg, Allmänningsbro o. s. v. I in­skränktare mening begagnades ordet om gemensam skog, vare sig skogen tillhörde by, härad eller hela landskapet. En bys oskiftade skog kallades bys allmänning. Likaså benämn­des skog, som låg odelad mellan två eller flera byar, äfven allmänning. Ehuru de öde skogarna i norra provinserna, såsom vi framdeles skola se, aldrig enligt lag varit

  1. Denna vår åsigt om begreppen Urfjäll och Utjord skiljer sig, som läsaren finner, väsentligen från den hittills antagna meningen (se Abrahamsson p. 444 not. f och Rabenius, Sv. Kameral-Lagfarenhet, pag. 72 och 73 m. fl.) och vi lemna åt läsaren att med ledning af de citerade källorna pröfva företrädet mellan de olika åsigterna.
  2. BB. 8: 1.