Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
16

rörande ägande- och nyttjanderätten till Härads- och Landsallmänningarne undergingo ej någon förändring i MELandslag. Väl tillkommer det nya stadgande[1], att all afgälden af Härads-allmänningarne skulle delas, så att Häradet tog två delar och Konungen den tredje; men häraf må man ej draga den slutsats, som skulle Konungen hafva ägt en tredje­del i Häradsallmänningarne; ty om så varit skulle ej Hära­det och Häradshöfdingen eller Landet och Lagmannen enligt 24 Kap. BB. haft rätt att med Konungens uteslutande gifva tillstånd till allmänningarnes bebyggande, och således en­samme råda öfver dem. Då Häradet derföre i 1347 års Landslag lät Konungen uppbära en tredjedel af afgälden från hemman och lägenheter på allmänningarne, får detta ej tydas annorlunda än att odalbönderne derigenom åtagit sig en ökad skatt till Konungen, hvilken skatt för mera beqvämlighets skull erlades sålunda, att de läto Konungen uppbära en tredjedel af den dem tillhörande afgälden från allmän­ningarne, i stället att sjelfva omedelbart utgifva den nya skatten.

Samma stadganden och enahanda grundsatser rörande äganderätten till allmänningarne igenfinner man ett sekel se­nare i Christoffers Landslag, och så fortgår det intill Gustaf I:stes tid. Under hans tid utkom det bekanta plakatet dat. Stockholm den 20 April 1542[2]. Rubriken lyder sålunda: Öppet bref till menige man i Ångermanland och Melpada, och af brefvets början synes äfven, att det är stäldt och utgifvet till ”Dannemen alle som byggia och boo udij Gestningeland, Ångermanland och Melpada.” Sedan Konungen förut klagat öfver den oseden, att de som äga hemman och lägenheter vilja slå under sig landet och skogarne till två, tre och flera mil bort, och derigenom förhindra nya odlin­gars och hemmans upptagande; förklarar han detta vara olagligt, ”förthy att sådane äger, som obygde liggie, höre Gud oss och Sveriges Crono till och ingen annan”, och på­bjuder i följd deraf, att alla de som kunde eller förmådde uppsöka sig beqväma och lägliga bostäder på skogarne hade frihet dertill, om det ej skedde på redan upptagna bolstäder, ängar eller fäbet, hvilket fogden och 12 oväldige män ägde pröfva; och tillägger slutligen, att sådana nybyggare

  1. MELL:s TingmB. Kap. 5: All afgiæld som aff hærads almænningum ganga sculu skiptas mellum almoghan äfte thy, som hvar ær jordheghande til, II hæradhinu oc Konungenom sin tridhiung.
  2. Se Vet. Academiens Handlingar för år 1776 och Bil. N:o 4 till Grefve Nils Bjelkes Tal derstädes.