Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Inledning.


Ett för hela den Germaniska stammen egendomligt förhållande är den stora vigt och betydelse, som fästades vid äganderätten till jord. Denna i förening med slägtförbundet utgjorde grundvalarne för de äldsta af oss kända Germaniska samhällsförfattningar och inverkade lika mycket på utvecklingen af deras offentliga som enskilda rätt. Dessa rättsbe­grepp utvecklade sig dock på olika sätt hos de särskilda nationerna till följd af de olika förhållanden, hvaruti de in­trädde efter den stora folkvandringens slut. Syd-Germanerna bosatte sig i länder, som redan till större eller mindre del voro odlade af sina äldre jordbrukande innevånare. Med vapnens och styrkans magt tillgrepo de sina företrädares i jorden nedlagda arbete, och odlarens naturliga rätt till producten af sitt arbete måste vika. Denna den physiska styr­kans rätt, en gång tillämpad, gjorde sig äfven sedermera gällande såsom grundsats i deras lagstiftning, och följden blef, att Syd-Germanerna väl läto de underkufvade folken äfven framgent behålla en del af den odlade jorden, men under form af förläning och mot vilkor af vissa præstationer till eröfrarne. Deraf hände, att de nya rättsförhållan­dena rörande jordegendom mellan Syd-Germanerna och de underkufvade folken blefvo vida vigtigare än bestämmelserna om deras egna ömsesidiga rättigheter till jorden. Härom lemna lagarne tydliga och ojäfviga vittnesbörd. Väl träffar man ock i Syd-Germanernas gamla lagar stadgar och före­skrifter om jordegendom, som vittna, att de företrädesvis blifvit stiftade för Germaner, men dessa äro högst sparsam­ma, och de delar af våra gamla lagar, som under namn af Jorda-, Byggninga-, Widerbo-Balkar etc. innehålla omständ­liga och i många fall noggrannare föreskrifter, än nu finnas, rörande ägande- och besittningsrätt till jord m. m. saknas nästan alldeles i Syd-Germanernas äldsta lagstiftning.

Helt annat var förhållandet med de Germaner, som befolkade den Skandinaviska Norden. Utan annat biträde än några få under vikingatåg tagna fångar, utan annan egendom än sina armar och sin arbetsförmåga, måste de sjelfva lägga

1.