FEMTE KAPITLET.
Verkan af de yttre förhållandena. — Organernas användning och hvila i
förening med naturligt urval; flyg- och synorganerna. — Acklimatisering. —
Utvecklingens vexelverkan. — Utvecklingens kompensering och ekonomi. —
Falsk vexelverkan. — Multipla, rudimentära och lågt organiserade bildningar
äro föränderliga. — Delar, som utvecklats på ovanligt sätt, äro i hög grad
föränderliga; artkarakterer mer föränderliga än slägtkarakterer; sekundära
könskarakterer föränderliga. — Arter af samma slägte variera på analogt sätt.
— Återgång till längesedan förlorade karakterer. Sammanfattning.
Jag har hittills stundom talat om föränderlighet — så vanlig
och mångfaldig hos organiska varelser under domesticering, i mindre
grad i naturtillståndet — såsom om den berott på en slump. Detta
är naturligtvis ett fullkomligt oriktigt uttryckssätt, som blott tjenar
till att visa vår fullkomliga obekantskap med orsaken till hvarje
speciel afvikelse. Några författare tro, att det tillhör de
reproduktiva organernas funktioner lika mycket att frambringa individuela
olikheter eller helt små bildningsafvikelser, som att göra barnet
likt föräldrarna. Men den vida större föränderligheten, likasom
det talrikare förekommandet af monstrositeter under domesticering
än under naturtillståndet föranleder mig att tro, att sådana
formafvikelser direkt bero på beskaffenheten af de lifsvilkor, under
hvilka föräldrarna och deras mer aflägsna förfäder hafva lefvat
under flera generationer. I första kapitlet har jag försökt att visa,
att förändrade förhållanden verka på två sätt, direkt på hela
organisationen eller på vissa delar allena, och indirekt genom
reproduktionssystemet. I alla fall äro två faktorer verksamma,
organismens beskaffenhet, som är vigtigast, och förhållandenas
beskaffenhet. De förändrade förhållandenas direkta verkan leder till
bestämd och obestämd modifikation. I senare fallet synes
organisationen vara plastisk och vi hafva en mycket vexlande
föränderlighet. I förra fallet är organismens beskaffenhet sådan, att den
