Sida:Om arternas uppkomst.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15
arternas förändring i kulturtillståndet.

närnärmare utveckla i ett annat arbete. — De olika raserna af ankor och kaniner visa i kroppsbygnad stora afvikelser från hvarandra, men icke desto mindre tala en mängd förhållanden för det antagandet, att de alla härstamma från en vild stamart, vildanden och den vilda kaninen.

Läran om våra olika husdjursrasers härstammande från flera vilda stamformer hafva några skriftställare drifvit till en orimlig ytterlighet. De tro nämligen, att hvarje om ock aldrig så föga afvikande ras, som fortplantar sin karakter, äfven haft sin vilda stamform. I sådant fall måste endast i Europa hafva funnits en hel mängd arter af nötkreatur, många fårarter och några getarter och flera redan inom Storbritannien. En författare anser, att i sistnämda land funnits fordom elfva vilda fårarter, som varit egendomliga för England. Om vi nu taga i betraktande, att Storbritannien för närvarande knappt eger en enda, för detta land egendomlig däggdjursart, att Frankrike eger blott få, som ej förekomma äfven i Tyskland och tvärtom och att förhållandet är detsamma äfven i Ungern, Spanien o. s. v. men att hvart och ett af dessa länder å andra sidan hafva flera för dem egendomliga raser af nötkreatur, af får o. s. v. så måste vi antaga, att i Europa bildats många husdjursstammar; ty hvarifrån skulle de alla hafva kommit, då intet land har några karakteristiska arter, som kunna betraktas såsom särskilda stamformer. Och så är det äfven i Ostindien. Till och med hvad hushunden beträffar, tviflar jag icke, att många ärfda afvikelser måste tagas med i räkningen, ehuru jag antager den härstamma från flera stamarter. Ty hvem kan tro, att i vilda tillståndet djur kunnat lefva nära öfverensstämmande med italienska vindthunden, bulldoggen, mopsen m. fl., hvilka alla så betydligt afvika från alla vilda arter af hundslägtet. Man har framkastat den åsigt, att alla våra hundraser hafva uppkommit genom kroasering af några få stamarter men genom kroasering kunna vi blott erhålla sådana former, som i karakterer stå midt emellan sina föräldrar, och om vi utginge från detta antagande, så måste vi i alla fall medgifva att de mest olika formerna, såsom vidthund och mops till exempel, hafva lefvat i vildt tillstånd. Dessutom har man mycket öfverdrifvit möjligheten att genom kroasering bilda raser. Man känner många fall, som bevisa, att en ras låter modifiera sig genom kroasering af med omsorg valda individer, som visa den åsyftade karakteren, men det torde vara svårt att genom afvel få en ny ras, som står midt emellan två vidt skilda raser eller arter. Sir J. Sebright har anstält särskilda försök i denna riktning men misslyckats. Afkomman af första