Sida:Om arternas uppkomst.djvu/330

Den här sidan har korrekturlästs
318
om arternas uppkomst.

former på östra och vestra stränderna af Nordamerika; och den ännu mera öfverraskande tillvaron af många beslägtade krustaceer (såsom beskrifna i Danas beundransvärda verk), af några fiskar och andra hafsdjur i Medelhafvet och i Japans haf — då dessa två haf nu äro fullständigt skilda genom bredden af en hel kontinent och en vidsträckt ocean.

Dessa fall af nära slägtskap emellan arter som antingen nu bebo eller förr bebott hafven på vestra och östra kusterna af Nordamerika, Medelhafvet och Japanska hafvet och de tempererade länderna i Nordamerika och Europa äro oförklarliga enligt skapelseteorien. Vi kunna icke fasthålla, att sådana arter blifvit skapade lika i öfverensstämmelse med de nästan lika fysiska förhållandena på de olika områdena; ty om vi till exempel jemföra vissa delar af Sydamerika med delar af södra Afrika eller Australien, se vi länder nästan lika i alla sina fysiska förhållanden men med ytterligt olika invånare.


Vexlande istider i norr och söder.


Men vi måste återvända till vårt egentliga ämne. Jag är öfvertygad att Forbes åsigt kan få ännu större utsträckning. I Europa påträfta vi de tydligaste bevis på en isperiod från vestra kusterna af Britannien till Uralbergen i öster och Pyreneerna i söder. Från de infrusna däggdjuren och beskaffenheten af bergvegetationen kunna vi sluta till att Sibirien likaledes berördes deraf. På Libanon betäckte enligt Hooker evig snö fordom den centrala axeln och alstrade glacierer som rullade 4000 fot ned i dalgångarna. Längs Himalaya på 900 mil aflägsna punkter hafva glacierer lemnat märken efter sitt fordna nedstigande, och i Sikkim såg Hooker mais växa på gigantiska gamla moräner. Söder om den asiatiska kontinenten på motsatta sidan om eqvatorn veta vi nu af J. Haasts och Hectors utmärkta undersökningar att ofantliga glacierer fordom stego ned ganska lågt på Nya Zeeland; och samma växter som Hooker fann på vidt skilda bergspetsar på denna ö berätta samma historia om en förfluten isperiod. Från några fakta som blifvit mig meddelade af W. B. Clarke tyckes också på bergen i sydöstra hörnet af Australien finnas spår af isens verkningar i en förfluten period.

Vi skola nu vända oss till Amerika; i norra hälften hafva isburna klippstycken funnits på östra sidan af kontinenten så långt ned som 36°—37° lat. och på kusterna af Stilla hafvet, der