Sida:Om arternas uppkomst.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41
arternas förändring i naturtillståndet.

ornitologer betrakta vår ripa (Lagopus) blott såsom en markerad ras af den norska arten, ehuru de flesta förklara den vara en särskild för England egendomlig art. Ett stort afstånd emellan tvänne tvifvelaktiga formers hemland bestämmer många naturforskare att förklara dem för arter, men då frågas, huru stort afstånd är dertill nödvändigt? Om man kallar afståndet emellan Europa och Amerika för stort, skall då äfven afståndet mellan Europa och Azorerna vara tillräckligt, eller Madeira, eller Canarieöarna, eller emellan de olika öarna af denna lilla överld.

En utmärkt entomolog i Nordamerikas Förenta Stater, B. D. Walsh, har nyligen riktat uppmärksamheten på några förhållanden, som äro analoga med dessa lokalformer och geografiska raser, men dock i visst hänseende olika. Han beskrifver dessa fall utförligt under benämningarna phytophaga varieteter och phytophaga arter. De flesta växtätande insekter lefva af en växtart eller en växtgrupp, men några begagna till föda utan åtskilnad flera vidt skilda arter, utan att deraf variera. Walsh har emellertid observerat andra fall, då detta framkallade små men konstanta olikheter i färg, storlek eller beskaffenheten af deras secretioner, antingen hos larven eller hos den utbildade insekten allena eller hos båda. I ett fall åstadkom en olika näring små bildningsafvikelser blott hos den utbildade hannen, i andra fall åter rönte både hanne och hona inflytande deraf. Om olikheterna äro något markerade, och om båda könen och alla åldrar äro modifierade antagas formerna af alla entomologer för särskilda arter. Ingen kan här för andra uppgifva en gräns, äfven om han kan göra det för sig sjelf, och med säkerhet bestämma, hvilka af de phytophaga formerna böra kallas arter och hvilka af dem äro varieteter. Walsh räknar för varieteter de former, hvilka kunna antagas hafva bibehållit sin förmåga att otvunget kroaseras, för arter åter dem som förlorat denna förmåga. Då afvikelserna i alla dessa fall bero derpå, att insekterna under en längre tid hafva lefvat af fullkomligt olika växter, så kan man icke vänta att finna mellanlänkar emellan dessa på sådant sätt bildade former, dock måste sådana former förr hafva funnits och förenat de nu divergerande formerna med deras gemensamma upphof. Naturhistorikerna förlora derigenom sin bästa ledtråd vid bestämmandet, om sådana former äro att anse för arter eller varieteter. Detta är äfven förhållandet med nära beslägtade organismer af tvifvelaktig rang, som bebo skilda kontinenter eller aflägsna öar. Men om ett djur eller en växt har en vidsträckt utbredning öfver en och samma kontinent, eller om den bebor flera öar af samma arkipelag, och om den på olika områden visar olika