Den här sidan har korrekturlästs

68

gått hundra steg, förrän jag måste tillstå för mig själv, att jag ej velat tala om greven, för att så mycket mera få tänka på honom, Detta erkännande förskräckte mig. Jag älskade icke greven; ty om man berättat att han återkommit, skulle mitt hjärta snarare klappat av fruktan, än av glädje. Emellertid fruktade jag honom icke heller, eller jag borde åtminstone ej frukta honom; ty vilken inverkan kunde väl han hava på mitt öde? Jag hade sett honom en gång händelsevis och en annan gång av artighet; jag skulle kanske aldrig återse honom.

Med hans äventyrliga lynne och kärlek för resor, kunde han lämna Frankrike vilken stund som hälst; då skulle hans uppträdande i mitt liv bliva en snart försvunnen syn, en dröm och därmed allt; efter fjorton dagar, en månad eller ett år skulle jag glömma honom. Emellertid, när middagsklockan ljöd, överraskade hon mig försänkt i samma tankar, och jag spratt till av förvåning att höra henne slå så snart.

Vid återkomsten till salongen meddelade min mor mig en bjudning från grevinnan M—, som stannat kvar i Paris över sommaren, och på sin dotters födelsedag skulle giva en stor soiré, hälften musikalisk, hälften dansant. Min mor, alltid full av godhet för mig, ville fråga mig därom, innan hon svarade. Jag antog bjudningen med iver; det var en mäktig förströelse från den tanke, som förföljde mig. Vi hade också endast tre dagar att bereda oss, och dessa räckte så jämnt till förberedelserna till balen, att det var tydligt att minnet av greven skulle utplånas eller åtminstone avlägsna sig genom klädselns viktiga angelägenheter. Å min sida gjorde jag allt för att vinna detta ändamål. Jag talade om denna soiré med en iver, som min mor aldrig förr bemärkt hos mig, och bad att samma dag få resa till Paris, under förevändning att vi knappt hade tillräcklig tid att beställa våra klädningar och våra blommor, men i själva verket emedan, såsom jag trodde, ombyte av vistelseort skulle bistå mig i min strid mot mina tankar. Min mor gav, med sin vanliga godhet, vika för alla mina infall, och efter middagen reste vi.