Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/162

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

158

skönhet och gratie, samt jordbäfningsmusiken med sina enkla medel fullt ut så verksam, som vore den med dussintals trumpeter, basuner och pukor instrumenterad af Berlioz eller Wagner”. Han påpekade också den förtjusande slutkören i andra akten, där de af jordbäfningen förskräckta prästinnorna återvända till det ställe, där deras tempel fordom stått. Operan iscensattes med en alldeles ovanlig prakt i kostymer och dekorationer. Utom jordbäfningen förekom äfven ett eldsprutande berg, och musiken vann af samtiden ett enstämmigt bifall. Man erkände allmänt, att man dittills aldrig varit med om någonting så utomordentligt i teaterväg. Hvad utförandet beträffar, ha besynnerligt nog inga närmare omnämnanden kommit till eftervärldens kännedom. Endast af ett poem, infördt i Stockholmsposten, kan man sluta till allmänhetens förtjusning. Det utgör en hyllning åt den då adertonåriga Franciska Stading, Coras framställarinna, och lyder:

”Ack, hvilken syn! — Den ömma Cora! —
Hvad ljuflig röst! — Hvad himmelsk harmoni! —
Hvad härligt rum, som detta hörs uti!
Hvad prakt och utvald smak,
som härskar i hvar minsta del och sak,
och gör, att jag all sansning tycks förlora,
helst sen jag fått betrakta Cora rätt,
som, uti oskuldsdräkt, så skön som dagen
och följd af ungdom och behagen,
förtjusar på allt möjligt sätt.

Alonzo! Akta väl ditt hjärta
för skönhets makt, då i din famn
hon dignar ner för dig af smärta.
Vet, att hon följs af lilla gudens hamn,