Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/146

Den här sidan har korrekturlästs

140

honom. Den unge officeren räddas af Rose, som är af god familj, men som på grund af iråkade olyckor nödgats taga sin tillflykt till detta hus, där hon trodde sig kunna förtjäna sitt bröd hos ärligt folk. Då värdinnan öfvervakar hennes minsta steg, kan hon göra sig förstådd endast genom tecken, och hela hennes roll består för öfrigt af två ord: midnatt, som hon blir i tillfälle att uttala, då Valbell söker få veta tiden för öfverfallet, och evigt!, som hon utbrister, då han efter sin räddning frågar henne, om hon vill älska honom. Innehållet är kändt från många röfvarromaner, men om man tar hänsyn till att stycket är skrifvet för att ge en tacksam roll på två ord, måste man erkänna, att det är behandladt med mycken blick för den sceniska verkan. Pjäsen gjorde, tack vare den lekande musiken och det ypperliga utförandet, i synnerhet af Du Puy och Sainte-Claire, stor lycka och gafs under årens lopp nära sextio gånger.

Konungens födelsedag firades detta år med en konsert på hofvet, hvarvid Operans artister medverkade och bland annat afsjöngo af grefve Oxenstierna författade hyllningsverser till konungen.

För att högtidlighålla årsdagen af den stora bataljen vid Leipzig hade alla i Stockholm varande generalspersoner och officerskårer den 18 oktober anordnat en präktig middagsmåltid på stora börssalen, till hvilken inbjudits de allierade makternas ministrar. Salen och bordet voro rikt eklärerade och utmärkt vackert dekorerade med troféer, transparanger, grupper och deviser, syftande på dagens betydelse, jämte de i kriget deltagande monarkers och