Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/262

Den här sidan har korrekturlästs

256

Öfversättning, som, om jag rätt minnes, slutade med första Akten, men afstadnade sedan, emedan jag icke hörde vidare talas om att den var ämnad att gifvas. Skulle härom nu åter bli fråga, och Du anse mig vara den som bör öfversätta Pjesen, anhåller jag — i synnerhet om den snart skall sättas i arbete — att efter min hemkomst få några veckors ledighet från Repetitioner, äfvensom jag gerna önskade från Köpenhamn få den för Danska Theatern omarbetade Texten, i händelse den icke finns i sjelfva Partituret som Sevelin anskaffat.

Jag hade hoppats få det nöjet att råka Dig, min Heders Bror, vid Canalen d. 26:te, trycka Din hand, och presentera för Dina öron mitt yngsta barn: Musiken till Pontins Cantat eller Declamatorium. Beklagligtvis har jag hört att Du ej kommer ned, troligen i anseende till arrangeringen för Jubel-Spectaklet. Vid detta tillfälle hade jag ämnat hos Dig ödmjukast anhålla om att få dröja med min återkomst några dagar, det vill säga till den 5:te October, för att kunna besöka en vän i Södermanland. Hos Berwald har jag redan förfrågat mig, men ej fått ännu något svar. Cora bör ej bli ett hinder, ty Clarinett-stämman är däruti högst obetydlig.

Jag längtar mycket efter att munteligen få betyga Dig den sanna högaktning och upprigtiga tillgifvenhet hvarmed jag alltid framhärdar Min högtärade Broders ödmjukaste tjenare. B. Crusell. Linköping den 19:de Septbr. 1832.”


Sid. 84.

Under 1700-talet började man i Italien för första gången i operetten framställa engelska lorder såsom komiska typer för rika uppblåsta utlänningar.


Sid. 85.

När Ferdinand IV af Neapel inlåtit sig i krig mot franska republiken, besatte fransmännen Neapel, och under deras skydd proklamerades därstädes den