Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/100

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

94

verklig lycka och gifvits på nästan alla Tysklands teatrar äfvensom i London och Amsterdam m. fl. ställen. Hos oss gick stycket endast sex gånger under ett år. Musiken är en blandning af säckpipssång och dryckesvisor, jodel, lif och fryntlighet jämte litet sentimentalitet. Sällström sjöng Richards roll med mycken värma, och fru Enbom var hans hulda Rosa. Bäst voro L. Kinmanson och Elise Frösslind som värdshusvärden och hans hustru. Äfven Habicht var ganska lyckad som en munter smugglare, och detsamma kan sägas om Robach och Matilda Gelhaar som ett par ungdomar. Sedan därefter uvertyren till Aubers opera "Le serment" (Paris 1832) spelats af hofkapellet, gafs för första gången "Ett mythologiskt divertissement" af Selinder, där Sophie Daguin framställde Venus, Selinder Apollo och den trettonåriga eleven Charlotta Norberg (1853 fru Törner) Kärleken. Gracerna utfördes af mamsellerna Fägerstedt, Granberg och Ek. Det afslutades med en briljant illumination i blå och rosenröd eld och hälsades af applåder.

Under februari och mars uppträdde fyra gånger operasångaren Edward Schmuckert från hofteatern i Mannheim i scener ur diverse operor, som han utförde i kostym. Han hade en stark och vacker baryton samt spelade med mycken liflighet och blef starkt applåderad af nästan fullsatta salonger. — I "Blykamrarne i Venedig" hade fru Torsslows roll som den unge Antonio öfvertagits af Fanny Hjortsberg, hvilken utförde den bättre än den alternerande Stjernström. Dahlqvist skötte sig bra såsom statsprokuratorn. — Ett klent hus mötte fru Enbom