| 110
|
Konung Dawidz Psalmer.
|
|
Konung Dawidz Psalmer.
|
111
|
1. JAgh siunger om en Konung båld/
Och om hans macht och stora wåld/
En skiön och lustig wisa:
Then samma är mins hiertans dicht/
Och medh min snälle tungos skrift
Författad/ honom at prisa.
Ibland alla tu fägrast äst/
Och tina läppar täckias bäst:
Ty haar Gudh tigh wälsignat
Medh en ewinnerlig hugnat.
2. Tu hielte bind widh tigh titt swerd/
Och haf then lyckan tu äst wärd/
Sanningene til ähra:
På thet the arma må skee rätt/
At the eij må förtryckias slätt/
At tigh the thet begära.
Ty skal ock tå tin högra hand
Bewisa under i all land:
För tin skott skola falla
Tine fiender alla.
3. O Gudh tin stool är tigh beredd/
At han altijd i ewighet
Skal blifwa fast och wahra:
Tin Konungzliga spira och macht
Är medh rättwiso ombelagd/
Ty blifwer hon utan fahra.
Rättferdighet tu hafwer kär:
Men then som orättferdig är
Kan icke tigh behaga/
Från tigh han måste draga.
4. Ty hafwer Gudh rin Gudh tigh smordt
Medh glädienes olio/ och ähra giordt/
Meer än medbröder tina.
När tu uthi tin härlighet går
Af the Elphenbens palatz klar/
Så fast tin kläder skina/
Beguten medh ädla Myrrham;
Ty går tu ock medh stoor mohn fram:
Konunga döttrar wäna
Gåå i titt smycke skiöna.
5. Bruden then tigh är myckit kär/
På högra handen står tigh när/
Beprydd medh gullet klara.
Hör tu dotter fager och skiön/
Bög tin öron och war eij seen/
Förgåt hwad titt kan wara:
Så warder tu Konungenom täck/
Tin fägring utan feel och bräck;
Han är tin HErre käre/
Then skal tu dyrcka och ähra.
6. Tyri dotter kommer ock ther/
En härlig skänck hon medh sigh bär/
Til at honom förähra.
The rike bland folcket komma medh/
Och för honom til jorden nedh
Falla/ och nådh begära.
